Sweet Goodbyes

Det är så mycket som händer. Vart ska man börja och vad ska man egentligen tro?

Men det känns lite bra, lite dåligt..lite allt.

OCH jag har hittat en låt som jag har letat efter och haft på hjärnan i över 2 år. 2ÅR gott folk. Men nu har jag den.

Bleed It Out

Jag har ingen aning. Jag är hemma, det är skönt.

jag vill fortfarande borta. Där. Slippa det ett tag till. Istället för att klockan 0357 känna stress och insikt som ett hårt äckligt slag i magen. Sen inse att så mycket mer är förändrat. Inse hur mycket man inte vetat om. Så mycket man förträngt. Det gör inte slaget lättare. snarare som att sätta på en hjärnhandske. Att inse att man varit blind, sen förträngt det man inte sett. Tack.

Men det var bra, sen kom verkligheten tillbaka och nu är man tillbaka på samma plats som man lämnade, cirkeln är sluten åter igen.

We are the Kings and Queens of promise

Ignorance

Är trött på alla masker, på alla låtsas leenden. Jag är trött på att låtsas. Trött på att åka upp och ner hela tiden. Okej, jag visste att i och med att jag var på toppen så skulle verkligheten och vardagen komma där med ett knytnävsslag, men att behöva låtsas, gömma undan tornadon för att andra falska masker inte ska se, det är totalt värdelöst. Så jävla värdelöst. Trodde inte det skulle bli så snart, så pang bom. Så tomt. Så förvirrat. Så underbart härligt så det finns inte samtidigt som på sidan mittemot finns det ett raserat torn och ett hål.

vad väger mest, vilket är lättast att ignorera?

Tack GD för världens bästa kväll. och tack till Compadre för världens bästa resa och födelsedagspresent!

Have you told them how much you love them - tomorrow it might be to late. Klassiska visdomsord, men det är sant, tänk på det en extra gång nästa gång?

In This Moment.

Förvirringen är tillbaka där den ska vara. Kanske inte borde vara där, men den finns. (Pain)
Cirkeln är sluten.
Igen.

Blev ingen revolution denna gången heller. Men finns det så mycket man kan revolutionera mot?
Går det?
Finns det tillräckligt med ord och gärningar för att ändra, för att bryta det redan inristade mönstret.
Som en tatuering. (Become Who You Are)

Är det permanent? Är det så tydligt mot blek hud, går det att se?
Vandrar i upplyst mörker utan att riktigt se vart stegen tar vägen. (Let This One Stay)

Minnen som virrar. Tankar som flyger. Vart ska vi ta vägen?
Vart ska jag ta vägen? Vad ska man göra? (To Shine for you)

Relient K

I gotta get out of here
And I’m begging you, I’m begging you, I’m begging you to be my escape

Want to be my escape?

Waiting

En dag och natt med så mycket ord, det var så länge sen. Så behövligt. Så bra. Fått mig att inse. Tack för din underbara existens.

Sen kommer igår..som också var bara så bra. Upp. Också Tack.

Sen kommer idag. Väntan, med förväntningar. Får se vad som blir av dom. Men hoppas på att det ska bli bra. Vill verkligen inte att något ska kunna slå ner mig härifrån nu. Inte just nu.

Väntan. Tid som gått och tid som kommer. Nu. Tack för allt.

Album. This Is A Fix

Here I am again.

Vet ni hur otroligt bra allt känns för en stund? hur glad man blir när solstrålarna värmer en nästan lika mycket som orden och sångerna man fått höra de senaste 20 timmarna. Ni är helt fantastiska..och jag älskar er alltihop. Så länge jag har er vet jag att hur mycket neråt det än går så går det att ta sig upp igen. Inte klättra på er..men kanske klättra tillsammans någon del av vägen. Kanske att man får just sådana där ord man behöver.

Om ni bara visste <3

Come Clarity.

Då var allt tillbaka där det ska, fast med lite mer på insidan, det finns grymt mycket att tänka igenom just nu. Så mycket bra, så mycket mindre bra. Allt känns konstigt.

Det känns som om det var igår, det känns som om det var evigheter sen. Känns som om det varade länge, känns som om det varade i en sekund. Vad hände med tiden?

Om något var suddigt och knepigt innan..så vet jag inte vad man ska kalla det här. Allt är kristallklart, samtidigt som allt är bakom en tjock slöja av tankar. Jag har ingen aning om vad som är vad egentligen. Det går runt.

Men på många sätt är jag glad nu. Jag har Er. jag har så mycket mer nu när jag kom tillbaka hem. Fast lite saknar man. Sen att man börjar koppla på hela världen igen. Inse hur äckligt orättvis den är är inte direkt roligt. Åt helvette med det. Om det bara fanns något jag kunde göra.

Tomt.

Ja, det blev faktiskt tomt. Redan nu. Vad är det för fel, kan inte saker gå åt rätt håll för en gångs skull. Bara lite mer upp. Innan saker och ting kanske börjar vandra nedåt igen. Vilket vi inte hoppas på, men vintern är mörk och lång. Det vet vi väl alla allt för väl..

Men chock, sen tyst. Sen tomt. Huvud på sned. Inget blir som man tänkt. Förväntningar förändras. Det som var blir framtid. Ingen förstår sig riktigt på. Inte ens jag, som borde ha lite förståelse, lite koll. Har istället noll koll. Dåliga dagar är verkligen dåliga dagar. Det suger. Men man ska inte döma hunden efter håren eller hur är det? Jag får helt enkelt inte dra förhastade slutsatser. Dessutom ber jag om ursäkt för min virrighet det senaste. Men det är väl för mycket med att gå upp tidigt på mornarna nu för tiden antar jag. Kortslutning. Åt helvete. *suck*