Vad ska man säga?

Känna sig sådär omsluten så kallt och härligt. Ett break från allt det andra som man inte vill tänka. Bara vara där och nu.
Hur allt kan förändras på ett ögonblick, det är det som är läskigt och underbart på samma gång.
man vet aldrig vad man har att vänta. Men när man gör det där hoppet är man ändå beredd på en förändring.
frågan är ett svar på reaktion.

Aldrig tar det slut, aldrig har det börjat. Vet aldrig vad som är vad. men det är det som gör allt så underbart.
det är det som gör allt värt besväret. Att man aldrig kan förutse något.

Det är som att hoppa från en klippa, på väg ner mot vattnet. En okänd blå värld.

When and where?

Totalt menignslöst att sitta här o stirra på en död dator skärm. Ändå gör man det, någon mer som tycker att det är deprimerande?

Rädd för att fastna, bli kvar här, att hamna i det förbannade ekorrhjulet.
Orkar inte vänta heller, vill ha det nu. men får väll ta min plats i kön jag med antar jag...

Dessutom, har tänkt på att min blogg...med sin fyra eller ja nu 5 inlägg...är ganska deprimerande.
Hur kommer det sig att man har så mycket mer o säga när det inte går som man vill? Det i sig är ju ganska tragiskt.
Känns som om jag målar upp någon falsk bild av mig själv här som jag är någon som aldrig ser något positivt över huvudtaget. Men det gör jag...bara att när allt är bra och saker och ting fungerar någorlunda som det ska, vill man inte sitta här o skriva. Då vill man ju vara med om det. Åh vad man låter begåvad nu. Men ja det är sol ute och jag kanske äntligen (!) kan få lite sommar. Det gillar vi.

Bye bye for now suckers, I like you to.

Karta någon?

Det är så tomt, något saknas vet inte vad men sitter här och känner mig vilsen.
Vad ska man göra åt det? någon som vet hur man kan rädda sig själv från att gå vilse, eller åtminstånde en karta att ha på vägen?

The end of heartache

Seek me
Call me
I’ll be waiting

This distance
This dissolution
I cling to memories while falling
Sleep brings release
And the hope of a new day
Waking the misery of being without you

Surrender, I give in
Another moment is another eternity

(Seek me) For comfort
(Call me) For solace
(I’ll be waiting) For the end of my broken heart

You know me
You know me all too well
My only desire to bridge our division

In sorrow I speak your name
And my voice mirrors
Mirrors my torment

(Seek me) For comfort
(Call me) For solace
(I’ll be waiting) For the end of my broken heart
(Seek me) Completion
(Call me) I’ll be waiting
(I’ll be waiting) For the end of my broken heart

For comfort
For solace

(Seek me) For comfort
(Call me) For solace
(I’ll be waiting) For the end of my broken heart
(I'll be waiting)

Kärlek på den och Kärlek på Killswitch Engaged

Hide and seek

Drar åt två håll, gömmer sig, åker uppochner. Allt går åt fel håll hur mycket rätt det än är tänkt att bli. Men det är kanske det som är tanken från början. Hide and seek är vad som gäller här. Måste lära sej att tappa kontroll o bara följa med men det tar emot.

Blir så trött på att alltid gå o vänta på ingenting, göra beslut som inte blir rätt o känna att man är på fel plats vid fel tid. Är trött på att leka hide and seek. Men väntan, beslutet och känslan kanske bara är en början på något bättre.

Men det finns allt en hel del ljusa stunder som är värda att minnas. Tacksam för allt ska ni veta <3

Love you all motherfuckers, Bye Bye Now

Here we go again

Always the same...

Hur kommer det sig egentligen att vi sitter här och gör samma saker dag ut o dag in?

Vi går till skolan/jobbet gör det som förväntas av oss varje dag, sen går vi hem och dagen efter så börjar allt om på samma ruta igen. Vad hände med planerna att se världen, möta nya människor?
Alltid de samma. samma ansikten samma gator samma allt. Nu säger jag inte att gammalt är dåligt. Gammalt är vackert och väl värt att ta vara på men att gå runt i en värld där allt går ut på att se ut som och vara som alla andra är ju så långt bort ifrån den bild av livet jag vill ha. Vad är då meningen med att ha "gamla vänner" om du inte kan hålla reda på vem som var vem pågrund av att ni var upptagna av att likna varandra? Blä på allt det där.

Nej det är inte något som jag vill eller tänker ansluta mig till. Se världen och träffa nya människor är något jag vill göra, frågan är bara when and where...men det kommer när det kommer, om det kommer

Inte vet jag vad mina första smått patetiska blogg rader på "world wide webb" gör men ändå.

So long suckers!

add: "the read hair front" ftw