In This Moment.

Förvirringen är tillbaka där den ska vara. Kanske inte borde vara där, men den finns. (Pain)
Cirkeln är sluten.
Igen.

Blev ingen revolution denna gången heller. Men finns det så mycket man kan revolutionera mot?
Går det?
Finns det tillräckligt med ord och gärningar för att ändra, för att bryta det redan inristade mönstret.
Som en tatuering. (Become Who You Are)

Är det permanent? Är det så tydligt mot blek hud, går det att se?
Vandrar i upplyst mörker utan att riktigt se vart stegen tar vägen. (Let This One Stay)

Minnen som virrar. Tankar som flyger. Vart ska vi ta vägen?
Vart ska jag ta vägen? Vad ska man göra? (To Shine for you)

Relient K

I gotta get out of here
And I’m begging you, I’m begging you, I’m begging you to be my escape

Want to be my escape?

Waiting

En dag och natt med så mycket ord, det var så länge sen. Så behövligt. Så bra. Fått mig att inse. Tack för din underbara existens.

Sen kommer igår..som också var bara så bra. Upp. Också Tack.

Sen kommer idag. Väntan, med förväntningar. Får se vad som blir av dom. Men hoppas på att det ska bli bra. Vill verkligen inte att något ska kunna slå ner mig härifrån nu. Inte just nu.

Väntan. Tid som gått och tid som kommer. Nu. Tack för allt.

Album. This Is A Fix

Here I am again.

Vet ni hur otroligt bra allt känns för en stund? hur glad man blir när solstrålarna värmer en nästan lika mycket som orden och sångerna man fått höra de senaste 20 timmarna. Ni är helt fantastiska..och jag älskar er alltihop. Så länge jag har er vet jag att hur mycket neråt det än går så går det att ta sig upp igen. Inte klättra på er..men kanske klättra tillsammans någon del av vägen. Kanske att man får just sådana där ord man behöver.

Om ni bara visste <3

Come Clarity.

Då var allt tillbaka där det ska, fast med lite mer på insidan, det finns grymt mycket att tänka igenom just nu. Så mycket bra, så mycket mindre bra. Allt känns konstigt.

Det känns som om det var igår, det känns som om det var evigheter sen. Känns som om det varade länge, känns som om det varade i en sekund. Vad hände med tiden?

Om något var suddigt och knepigt innan..så vet jag inte vad man ska kalla det här. Allt är kristallklart, samtidigt som allt är bakom en tjock slöja av tankar. Jag har ingen aning om vad som är vad egentligen. Det går runt.

Men på många sätt är jag glad nu. Jag har Er. jag har så mycket mer nu när jag kom tillbaka hem. Fast lite saknar man. Sen att man börjar koppla på hela världen igen. Inse hur äckligt orättvis den är är inte direkt roligt. Åt helvette med det. Om det bara fanns något jag kunde göra.