You could have it all. My empire of dirt.

När man nästan har börjat hoppas, alltså hoppas på riktigt igen så kommer ett sådant där slag rätt i ansiktet. Vad ska man göra åt det egentligen? Falla till marken, ligga där o och kvida. Nej. Men samtidigt är det ändå så konstigt svårt att resa sig upp ta tag i det och fortsätta antingen framåt eller åt ett annat håll. Är väl egentligen därför jag sitter här och klagar om en massa skit istället. Men är så trött på att det bara händer samma saker. Igen och igen. Okej då. Inte alltid samma. Det kommer ju trots allt nytt, enda problemet är att minnas det nya som förhoppningsvis är lite bättre än "samma".

Det finns så mycket som inte syns. Som människor inte vet. Ibland är det nästan läskigt hur blinda folk kan vara. Trots att självklarheten står rakt framför dem och lyser som dem rätt i ansiktet så väljer man fortfarande att blunda. Eller så är man redan bländad för att inte se. Är rädd för att bli sådan. Om jag inte redan är det. Kanske är därför jag inte minns det bra och fortsätter i samma mönster. Har blundat för länge. Nä, sånt här blir man ju bara ännu mer knäpp på. Visst är det antagligen meningen att man ska lära av sina misstag. Men om man inte gör det då? Om man bara upprepar allt om och om igen? Vad gör man då?

mu?

Det är alldeles för mycket som snurrar just nu. Men ska inte klaga som jag alltid gör...finns dom som har väldigt mycket värre. Så ja, tack och hej.

Onödiginfo 2

Älskar att bara låta allt flyta igenom, känna det men inte fortsätta beröras efter det har försvunnit. Det finns inga egentliga tankar då samtidigt som 3000 saker snurrar runt i huvudet på en. Det är tomt och allt fortsätter ändå. Man behöver inte. Det gör det åt en. Kan släppa taget och dras iväg till någon annanstans för en liten stund. Då när allt blir så härligt. Slipper det grå i allt annat. Slipper blunda för en verklighet man inte vill påminnas om.

Släppa taget

Allt är precis som det ska och ändå är inget som det verkar. Något nytt och dammigt. Inte ha kontroll men samtidigt känna sig fullkomligt säker. För man vet att det inte är en verklighet. Det gör inget om det inte är som det ska. För det är bara att fortsätta vidare till någon annanstans en stund. För att det går. Det som tar emot är att man måste trycka på "stopp" och komma tillbaka till alla gråa nyanser. Visst kan väl det också vara vackert på sitt sätt. Men inte varje timme varje dag. Gillar att lyssna efter takten till något annat. Känna något annat än vanligt.

Jag älskar verkligen musik. Speciellt ny och nostalgisk sådan.

Onödiginfo

Myshelg med compadre. Me like. Det enda som är att det går alldeles för lång tid emellan. Men det var mys iaf :*

Tänkte att ni väldigt gärna ville veta de.

Precis.

Mitt i allt deppande och inte se klart och liknande så får man träffa en stor personlighet. Nästan min nya idol där alltså. Det gör allt lite bättre. Fast egentligen kanske man ska säga att det är en till idol på min lista. För stjärnor ni är ju mina största idoler. Det är sant. Ni gör allt lite lättare trots att jag kanske drar ner er också. Bäst är ordet.

Back in bussines

En ganska misslyckad första dag. Men ändå underhållande på sina ställen. Så Blankt kanske man ska sammanfatta det som.

Bara för att bananer är gula och onödig info är min grej <3

it's time to...

Det känns som om alla går vidare och förbi. Medans jag står kvar och vinkar hejdå.
Är det verkligen så att jag ska lyckas återigen, lyckas med att bara se negativt på allt och fortsätta som jag gjort hela tiden.

Kan inte någon bara slå sönder mitt glas och dra med mig. Bara en bit. Så jag kan få upp lite fart och komma någonstans. För jag vill inte stanna här. Vill inte vill inte vill inte. Orkar inte. Samtidigt som jag förstår att ni inte orkar heller. Jag har redan bidragit med alldeles för mycket negativt.

"I don't know where to go, I don't know what to be
I don't know how to change from being me
I don't know what to say, maybe another day
I'm stuck and I'm lost"

(ibland är det läskigt hur bra det stämmer när man har musik på shuffle O.o)

(Oh Hell yes)
I'm a nervous wreck

Vet nog inte riktigt vad jag sysslar med längre. Allt går så fort och allt var så längesen.

Hurry
Hurry
You put my head in such a flurry
Flurry
Freckle freckle what makes you so special?
What makes you so special?
I'm gonna leave you
I'm gonna teach you
How we're all alone
How we're all alone

Tror jag har fastnat lite på F.O.B

Fortfarande fast i 2008 tankar.

Tänk hur mycket det är som händer på ett år, hur mycket som förändras. Både på gott och ont. Man upptäcker så mycket nytt. Nya människor. Nya sidor av sig själv. Nytt nytt som helt plötsligt blev väldigt gammalt och väldigt länge sen. Hur tiden egentligen bara går runt.

Fast man borde kanske sluta fokusera på det som varit och titta på det som kommer istället? Äh jag vet inte...som vanligt.

Ha det bäst alla människor.

2009

Gillade starten på mitt nya år. Hoppas resten blir lika underhållande.

2008 = skit år, okej många bra saker har hänt men ännu mer skit har kommit.
2009 = ? Hoppas på något bra.

Happy New Year!!