13 dagar kvar.

Jahopp. Då var man sådär lite smått frustrerad igen, men denna gången vet jag att det bara är jag som tänker ALLDELES för mycket. Förväntar mig för mycket också. Suck O.o

Imorgon..blä på svenska tal. Men det är fredag och imorgon är det bara 12 dagar kvar. Nej jag tänker inte säga vad det är jag räknar ner till ^^ om man inte har listat ut det då *piktillhanna*

"hmmm.. kanske bäst att bara leva i nuet och se hur allt blir ^^
eller något.."

jag borde nog satsa på det. Lika meningslöst innehåll som alltid.

blöh. ( men det är bara 16 dagar kvar)

Känns som när man är liten och inte hittar ut ur tröjan som man 'kan' sätta på sig själv.

Riktigt förvirrande. Vet inte ut eller in, allt har gått så fort..och om det fortsätter har jag snart inga ursäkter kvar. Vad gör jag då? Tough luck eller vad?

Uff. Jag borde sakta ner. Säga stopp, eller något. Men det är så svårt. Vet nog egentligen inte hur man gör. Läskigt är det i alla fall.

Bara 16 dagar kvar :O

Att hoppas?

Vet ärligt talat inte om jag vågar mig på det. För ju mer hopp..förväntningar desto mer misstolkningar och fel. Eller, det har varit så. Man ska aldrig sluta hoppas. Jag vet. Men när det känns som något litet och obetydligt, som samtidigt kan förändra tillvaron totalt. Ska man våga börja? eller ska man vänta lite till? Tror jag kommer vrida huvudet ur led om man ska behöva fortsätta tänka så fruktansvärt mycket. Någon som vet hur man slutar?

We talk a little relationshit
While listening in to 'Lover's spit'
My thoughts go like... (toetoetoetoetoe)

-VOICST

Ja, hur ska man göra nu då? Äh..det blir som det blir.

You're the nicest thing I've seen.

Kanske..?

så mycket som händer..alldeles för mycket tankar som snurrar och i viss mån förstör. Brainfreeze. Fast motsatt håll..överarbetad. När allt äntligen börjar gå åt lite rätt håll (eller snarare kanske rätt håll) så ska man börja tänka alla 3000 onödiga tankar som bara är ivägen. Vissa kanske inte ens har med saken och göra, men ändå ligger dom där. Ivägen. Tar energi.

Sen ska man alltid lyckas med att krångla in sig i ett hörn, sätta sig där eftersom allt bara kommer tillbaka. Låta allt sväva. Tända släcka ljuset några gånger. Fortsätta inse vad man kunde ha gjort och vad man borde göra..trots att man inte vill. Inse att man kanske går åt fel håll i nuet också. Snurrar till tillvaron på alla möjliga vis.

Även om förvirringen smyger sig på igen, trots att allt inte är som det kanske borde..det är ändå bra. Det rullar, är bara rädd för att behöva åka ner en gång till. Men nöjd. På något konstigt sätt nöjd...

Sammanfattning.

Även om igår (alltså 30:e april om någon skulle missuppfatta) inte alls slutade som det var tänkt och början gick åt helvette. Så är jag ändå fruktansvärt nöjd.

Tänk att bada i (is)kallt vatten kan göra att man mår så himla bra, att bara sitta där på en sten sen och känna hur värmer sakta kryper tillbaka ut i kroppen (jag ska hålla mig frisk)..titta ut över vattnet säga hej då till solen och dela minnes ord med en nära vän. Inget mer behövdes. Ändå visade det sig att nytt folk och nya människor var närmare och socialare än vad man först trodde. Så nya vänner blev bra det med. Så jag har inget att klaga på, allt är som det var..eller ska vara. Jag trivs för stunden och nu är det äntligen långhelg. Ska njuta allt jag kan in i det sista.

Varför lyckas jag alltid med det där, det som man inte borde lyckas med, gång på gång?

Oj..uppdateringar är inte min grej tror jag..

hm..finns inte så mycket att säga.

2 älskade töntar har åkt till tönt Frankrike..känns er saknade.
1 lika underbar tönt är borta i tönt Skottland och är också grymt saknad.

och ja. Ingenting hänger ihop någonstans..som vanligt. Alltid lika borta.

Känn er grymt tönt saknade allihopa. <3

tick tack.

Sista dagen av frihet går snabbt mot sina sista minuter, tyvärr -.-

men on the birght side så är det bara 8 veckor kvar..och med tanke på hur fort de 6 som var innan lovet gick, så hoppas jag att det går fort. På ett sätt är det hur fucking jväla skönt som helst. Sen så ja, lite halv depp också..men aja, det löser sig väl.

Vill ha sommar!

Ego blomma.

Inte så mycket att säga, egentligen, allt fortsätter i samma takt som förrut. Några till ego pics..några andra bilder. Tänkte egentligen visa en eller 2 här, men orkade inte så ni får läsa lite onödigt som vanligt.

Det luktar till och med (nästan i alla fall) sommar. Vilket gör mig lite extra..vad ska man kalla de? Glad? Längtar i vilket fall som helst som en galning. Men snart är det bara 8 veckor kvar. Snart, men ändå så fruktansvärt lålngt borta..om man tänker på vad som ska hinnas med under alla veckor. Då går man nästan ner sig med en gång.

Usch.

Smått.

Det är ganska tomt faktiskt. Men det är i alla fall lov, och det är väldigt mycket bättre än inget. Men det är väl typ bara 8 veckor kvar till sommarlovet efter det här. Det ser jag som något positivt...även om vi kommer splitras lite grann. Det är ändå så underbart.

Ge mig sommar <3

Sooool.

Tro det eller ej, men det var faktiskt sol. Varmt till och med. Underbart. Synd bara att det är så otroligt långt kvar till sommaren. Eller..kanske inte egentligen..men det känns så. Sommar, så långt borta. Massa minnen. Uff.

Trolla bara bort allt. ?.