Värt att kolla in ändå?

Kort och gott.

Har haft det väldigt mys. Önskar jag kunde sätta ord på allt, men det är svårt. Jag hoppas verkligen du vet vad allt betyder <3

BLÄÄÄ

Fuck all spanksa. BLÄ. Är trött på det. känns inte som om vi har haft lov överhuvudtaget. Pang på hej 2 prov sen hej 3 prov på rad sen oj veckan där på 1 prov till och vad händer veckan efter nämen OJ kunde vi inte hitta på något bättre än ett prov till? nej, så klart inte.. sen kommer vi säkert smyga in lite mer saker som borde ha fått en plats där redan innan. Uh -.-

Vill bara få bort skiten..pallar fan inte mer..och allt so far går bara neråt. känns ju toppen O.o usch. Orkar inte ens krypta mitt klagande.

Det suger, kan inte sova, orkar inte plugga, hinner inte med folk, men försöker träffa er ändå (tack <3)>

Depp, depp, depp. Ner, ner, ner.

Orkar inte sitta här mer. Fantasin ligger ännu längre ner än vanligt. Suck.

Är så äckligt trött..men jag har så äckligt mycket att göra. Ge mig mer sol, ljus. Vår.

En resa.

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde resa tillbaka, till det som var. Till då jag inte behövde tänka så onödigt mycket, fokusera på saker som betyder och gav så mycket mer. Kan man lära om sig själv, till det som var, till så som man var?

Kanske var man inte en bättre människa, mådde kanske inte bättre då heller. Men minns det inte i så fall. Har lätt för att glömma. Förtränga. Sådant som man inte vill se, påminnas om, raderas och slängsbort. Samlas på hög inne i det inre Istället för färg så täcks allt av gråa nyanser som skiftar mot lite mer vitt eller svart. Aldrig färg. Inte någonstans. Det är tomt på färg. Förutom när man tittar mot stjärnorna. Om man tittar på er får allt lite färg igen. Allt speglas i ert fantastiska ljus.

Men för att gå tillbaka till ämnet igen. Att resa i det förflutna. Det som varit. Är det något man skulle våga? Var det så bra som man kom ihåg? Sen det där med att "smälta in", usch, men det hade väl också varit lite problematiskt antar jag. För då är inte nu. Det vet ju alla.

Allt är en enda röra och jag saknar tiden "då". "Då" den tiden då man inte behövde tänka lika mycket, inte behövde bry sig om orden. Nu måste allt flätas samman till något som inte gör lika ont, men ändå när man väl har skalat av alla algren. Gör det inte mer ont då?

Då, nu, framtiden allt är lika förvirrande om inte mer än förr. Är så mycket jag saknar, så mycket jag vill, så mycket jag längtar efter. Men får det inte till att gå ihop. Nej. Det går verkligen inte.

(sen råder jag alla som inte har sett Freedom Writers att göra det)

Soffpotatis.

Det är så de känns alltså, usch. Jag som skulle försöka träffa en massa folk. Så stannar jag kvar hemma hela dagarna istället. Känns såå "bra". Uff. Någon som känner för att hitta på något, snart. Eller i alla fall försöka planera in något, för jag verkar ju inte direkt vara så aktiv när det kommer till sådant har jag märkt. O.o

Over and out// Soffpotatis

Tanke.

Man är så liten i det stora. Det är så mycket nu som man kommer tycka är självklart sen, när man har nya problem, andra faser att gå igenom. Kanske har man förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Om man nu skulle lyckas med att få samma problem igen, så kanske man kan lyckas ta sig ur det snabbare och komma ihåg hur man gör denna gången. Allt är lite läskigt när man är så lite som man är, vi människor tillsammans kan vi bygga hus som nästan kan röra vår himmel. Utplåna land och djur som om vi inte gjorde annat (vilket vi egentligen inte heller gör men ah.) Men när det kommer ner, till var och en av oss är vi väldigt små. Speciellt dom som vi ser som stora, eftersom alla förväntningar är ännu högre på dem.

Vi är alla små i en väldigt stor värld, lite synd att det inte är alla som inser det bara.

Dag.

idag har det faktiskt inte hänt överdrivet mycket måste jag säga. Men Ki-boxen var väldigt kul (sara gillar inte alls att tackla folk..nej då..*mohaha*) Så nu är jag jätte trött..men flumamr med homie så då kan man ju inte gå bara sådär.

Oj O.o trodde faktiskt att det skulle bli lite mer..men aja. det är ett utfyllnadsinlägg då får man väl säga.

Jeckyll & Hyde-Time Flies

Den är stuck on repeat och jag kan inte sluta knarka den. Längtar till sommaren som en galning!

Att kunna gå runt och slippa tänka på om man kommer frysa häcken av sig, så underbart att kunna gå runt, bara le lite. Verkligen verkligen allt. Så underbart. Men nu när man tittar ut är det gråa moln och små snöflingor som sakta dalar ner som man ser istället. Jag tycker snön är jätte vacker, det är inte de. Men är så trött på vinter, kyla och allt det där (fast vi måste ta våra vinter bilder någon dag snart nu tjejor :O) Men efter dom kan det få bli vår. Sen sommar och sommar lov.

Jag längtar.

It's how you live.

Light's fading away at the same time as drops are hitting the ground.
Everything is getting enclosed in a mist.
Don't know where to turn next.

Ju mer upp det borde vara desto längre ner är det. Ju mindre saker som måste ta plats desto fler ofrivilliga tankar börja snurra. Ännu mer av sådant som inte borde...borde är väl ganska fel ord. Men saker som känns fel, antingen att man vet att det är det eller att man inte orkar. Såg verkligen fram emot allt. Men det är när man släpper taget som det blir så mycket större. När man slappnar av som det smyger sig runt hörnet, kryper in under huden sakta vältrar sig i sin egen skadeglädje. Önskar att jag kunde slippa se det som jag gör. Börja se möjligheter istället för att klanka ner. Slippa låta allt gå på högvarv.

(någon dag ska jag nog försöka vara positiv på den här bloggen också, men man har så mycket mer tid och så mycket mer att säga när det är ner)