In This Moment.

Förvirringen är tillbaka där den ska vara. Kanske inte borde vara där, men den finns. (Pain)
Cirkeln är sluten.
Igen.

Blev ingen revolution denna gången heller. Men finns det så mycket man kan revolutionera mot?
Går det?
Finns det tillräckligt med ord och gärningar för att ändra, för att bryta det redan inristade mönstret.
Som en tatuering. (Become Who You Are)

Är det permanent? Är det så tydligt mot blek hud, går det att se?
Vandrar i upplyst mörker utan att riktigt se vart stegen tar vägen. (Let This One Stay)

Minnen som virrar. Tankar som flyger. Vart ska vi ta vägen?
Vart ska jag ta vägen? Vad ska man göra? (To Shine for you)

Relient K

I gotta get out of here
And I’m begging you, I’m begging you, I’m begging you to be my escape

Want to be my escape?

Waiting

En dag och natt med så mycket ord, det var så länge sen. Så behövligt. Så bra. Fått mig att inse. Tack för din underbara existens.

Sen kommer igår..som också var bara så bra. Upp. Också Tack.

Sen kommer idag. Väntan, med förväntningar. Får se vad som blir av dom. Men hoppas på att det ska bli bra. Vill verkligen inte att något ska kunna slå ner mig härifrån nu. Inte just nu.

Väntan. Tid som gått och tid som kommer. Nu. Tack för allt.

Album. This Is A Fix

Here I am again.

Vet ni hur otroligt bra allt känns för en stund? hur glad man blir när solstrålarna värmer en nästan lika mycket som orden och sångerna man fått höra de senaste 20 timmarna. Ni är helt fantastiska..och jag älskar er alltihop. Så länge jag har er vet jag att hur mycket neråt det än går så går det att ta sig upp igen. Inte klättra på er..men kanske klättra tillsammans någon del av vägen. Kanske att man får just sådana där ord man behöver.

Om ni bara visste <3

Come Clarity.

Då var allt tillbaka där det ska, fast med lite mer på insidan, det finns grymt mycket att tänka igenom just nu. Så mycket bra, så mycket mindre bra. Allt känns konstigt.

Det känns som om det var igår, det känns som om det var evigheter sen. Känns som om det varade länge, känns som om det varade i en sekund. Vad hände med tiden?

Om något var suddigt och knepigt innan..så vet jag inte vad man ska kalla det här. Allt är kristallklart, samtidigt som allt är bakom en tjock slöja av tankar. Jag har ingen aning om vad som är vad egentligen. Det går runt.

Men på många sätt är jag glad nu. Jag har Er. jag har så mycket mer nu när jag kom tillbaka hem. Fast lite saknar man. Sen att man börjar koppla på hela världen igen. Inse hur äckligt orättvis den är är inte direkt roligt. Åt helvette med det. Om det bara fanns något jag kunde göra.

Tomt.

Ja, det blev faktiskt tomt. Redan nu. Vad är det för fel, kan inte saker gå åt rätt håll för en gångs skull. Bara lite mer upp. Innan saker och ting kanske börjar vandra nedåt igen. Vilket vi inte hoppas på, men vintern är mörk och lång. Det vet vi väl alla allt för väl..

Men chock, sen tyst. Sen tomt. Huvud på sned. Inget blir som man tänkt. Förväntningar förändras. Det som var blir framtid. Ingen förstår sig riktigt på. Inte ens jag, som borde ha lite förståelse, lite koll. Har istället noll koll. Dåliga dagar är verkligen dåliga dagar. Det suger. Men man ska inte döma hunden efter håren eller hur är det? Jag får helt enkelt inte dra förhastade slutsatser. Dessutom ber jag om ursäkt för min virrighet det senaste. Men det är väl för mycket med att gå upp tidigt på mornarna nu för tiden antar jag. Kortslutning. Åt helvete. *suck*

midnight regulations

Så mycket. Så lite. Så mycket ingenting av så mycket allting.

vart tog tiden vägen?

Allt blev bara så bra, men det är ändå så långt borta så det känns dåligt. Det som kändes bra börjar tankarna ta över känslan. Fånga den. Inte bra.

Varför går det som det går?

Allt är bara förvirrande Just nu härligt förvirrande.

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er.

Ja. Så som titeln lyder. Fast jag tycker nog att ni är vackrast i världen också. Så det blir väl någon form av bra balans. Era lysande klara färger mot världen..världens färger speglas i er. Ni har sett så mycket mer, varit med om så mycket. Jag vet inte vad. Kanske är det just det som har fått er att lysa. Kanske är det naturligt redan från när ni var små.

Hur ska man någonsin kunna återgälda det ni har gett mig? Jag har inga ord eller gester till ens en bråkdel. Så otroligt mycket har ni gett, har ni strålat. Så mycket sanning. "om jag gör bort mig inför dig, spela roll" Tänker alldeles för mycket, men denna sommaren är ytterligare en sommar av ord och nattprat som har förändrat min syn på så mycket. Som har fått mig att inse saker. I viss mån förvirrat mig. Men vad gör det.

Ord som binds samman, bildar sånger. Kanske några löften på vägen. Bildar en väv av något ogenomträngligt. Bildar band. Små tunna silkeslena band, hårda som stål. Några kanske går sönder ibland..men vi har lagat det som gått sönder. Bildat nya sånger och förstärkt banden. Men snälla, vad ni än gör. jag vet att jag har sagt det förut. Men sluta aldrig att lysa. Försvinn inte. För ni borde bli sedda, för de fantastiska människorna ni faktiskt är. Världen borde se er.

(och tack till M som introducerade mig till Emil Jensen)

Double nature

Trots att det har försvunnit så mycket, så mycket som har blivit borttappat. Så känns det ändå som om jag har hittat tillbaka till något. Fast allt bara snurrar.

Ever since..I was 8 or 9.

Jag vet inte vad egentligen. Ena stunden är toppen, nästa börjar knepiga saker smyga sig på. Göra sig påminda. Visa att vi inte heller är bortglömda, allt är inte så bra som det verkar. Det finns fortfarande en verklighet. Kall och hård sådan. Men även den mjuknar och värmer ibland. Frågan är om man verkligen ser dom stunderna och verkligen njuter av dom? Är man verkligen närvarande när man borde. Eller låser folk in sig från det som är kallt..för att sen inte riktigt kunna känna värmen? Det är verkligen en emotionell vetenskap. Som ingen kanske riktigt förstår sig på. För ingen av oss har samma bild av den bistra och ljuva verkligheten. Visst tycker jag att vissa kan behöva ett wace up call för att sluta gömma sig i sina fake världar. Men kanske är det som jag eller du ser som verklighet. För svårt? kanske för lätt? Ingen kan någonsin vara säker. Ingen kan nog vara riktigt säker på vad som är bra eller dåligt.