"Överskrift saknas"

Älskar dem. Hatar dem. Vet inte vad jag skall göra av dem när dom kommer.
Förvirrad.
As usual.

Men vad ska man göra åt saker när man inte går att kontrollera. Bortom det som jag inte längre förstår. Klagar över något som jag inte vet vad det egentligen är. De kommer när jag minst anar det, eller jag känner ju när de är på väg. Men kan inte stoppa dem från att dyka upp. Kan inte hindra dem från deras färd ner för mina kinder. Som i små floder rullar de sakta ner mot halsen, mot marken. Alltid samma väg. Vet inte vad det är som låter dom gå så långt som dom gör. Någon blockering eller förmåga att hålla tillbaka allt tills senare blir allt svagare.

Men samtidigt som det är sådär okontrollerat Så känns det bra. Det blir lite lättare ett litet tag efteråt. Som om en del följer med och gör allting lite klarare för den lilla stunden som är. Så kanske är det bra att inte kunna kontrollera det längre. Utan det kommer när det behöver. Fast egentligen gör det ju inte det eftersom det inte alltid passar. Men ändå. Grundtanken liksom. Det finns väl en anledning och en lösning på det också antar jag. Måste väl bara våga leta reda på det/den.

Dessutom ber jag om ursäkt. Tror det är attentionwhore som vill uttrycka sig lite till. Vill fortfarande skrika. Kanske är det snart slut på allt vad attentionwhore heter och okontrolerade tårar också för den delen. Vet inte riktigt vad jag hoppas på. Men någon form av förändring vore ju i alla fall trevligt.

//Attentionwhore (kan inte sägas förmånga gånger. vill inte att det ska vara så men det är det och jag ber åter igen om ursäkt)