Off-road here we go!

GAAH Varför går det inte. Det går fortfarande inte. Ingenting. Är det bara jag som är så förbannat egotrippad så jag egentligen borde gå och ställa mig i ett hörn? Fast nej, även om det kanske är det som omvärlden kräver så nej. Nej. Tänker inte ge vika denna gången. Slå på mig, skrik mig rätt i ansiktet. Jag känner och jag hör. Men tänker fan inte ge mig denna gången. Även om ingenting går, även om det inte är rätt tillfälle och all sådan shit. Jag lovar och svär. Ni ska inte nå längre in, inte nu. Inte någonsin. Trots att det betyder att jag kanske missar en del på vägen, det kommer jag säkert att ångra. Men har egentligen inget val längre.

Tänker bli kall. Sätta fast det som var mig på en tavla. Så man kan se och fundera på hur allt gick ihop egentligen Se alla små förbannelser se allt som ingen tidigare har sett. Visa det som har varit mitt skal och min rustning. Visa vad allt har gjort. Tänker sluta med happyface. Tänker visa resten, "dom", "det där" vad dom ska ha. Eller kanske bokstavligt talar. Men ni vet ego grejen är fortfarande kvar. Så ja. Som sagt det är slut med masken happyface. Slut med allt det där. Säger den klassiska "Det är slut" (som om jag inte redan hade sagt det)

Men är så trött på att gå runt och vara förvirrad, snedvriden och känna som om allt bara går åt fel håll. Så därför gör jag slut.

Det som är mest tragiskt i det hela, är väl att jag inte kommer våga. Kommer sitta här skriva mina ego grejer men sen inte våga, alltså verkligen verkligen våga släppa allt. Skita i det och sen fortsätta. Hur lyckas man vara så jävla ego men sen samtidigt vara så feg? Kanske är det något som hänger ihop. Kanske är det just det som är själva grejen med ego. Du är feg. Men i vilket fall tänker jag sluta med båda. Så gott det går i alla fall.

Men ska sluta med det här, det här att spela. Även om det är enklare. Så ja, det blir inte som det är tänkt ändå så varför inte bara skita allt och köra på. Ska verkligen inte ge upp denna gången. Nej aldrig igen.

Fast...jag lär väl sträcka mig efter era händer. Ert ljus. Så jag ber er snälla ge inte upp på mig heller. Det är redan så mycket jag har gett upp på. Så om ni försvinner helt just nu så ger jag det nog återigen. Usch detta låter väl som om jag är super ego och mega deprimerad. Sanningen är väl egentligen den att visst jag är säkert mega ego. Men när det kommer till deprimerad så ja...Arg och besviken är väl bättre ord...Så egentligen ber jag er nog att ignorera detta, bara att reagera när mitt ego eller jag som jag behöver det O.o

och om det där made sence för någon så ja. Det är väl bra för själv känner jag mig ganska snurrig vid detta laget. Ta hand om er i vilket fall!