Även om igår (alltså 30:e april om någon skulle missuppfatta) inte alls slutade som det var tänkt och början gick åt helvette. Så är jag ändå fruktansvärt nöjd.
Tänk att bada i (is)kallt vatten kan göra att man mår så himla bra, att bara sitta där på en sten sen och känna hur värmer sakta kryper tillbaka ut i kroppen (jag ska hålla mig frisk)..titta ut över vattnet säga hej då till solen och dela minnes ord med en nära vän. Inget mer behövdes. Ändå visade det sig att nytt folk och nya människor var närmare och socialare än vad man först trodde. Så nya vänner blev bra det med. Så jag har inget att klaga på, allt är som det var..eller ska vara. Jag trivs för stunden och nu är det äntligen långhelg. Ska njuta allt jag kan in i det sista.
Varför lyckas jag alltid med det där, det som man inte borde lyckas med, gång på gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar