Jag vet inte vad egentligen. Ena stunden är toppen, nästa börjar knepiga saker smyga sig på. Göra sig påminda. Visa att vi inte heller är bortglömda, allt är inte så bra som det verkar. Det finns fortfarande en verklighet. Kall och hård sådan. Men även den mjuknar och värmer ibland. Frågan är om man verkligen ser dom stunderna och verkligen njuter av dom? Är man verkligen närvarande när man borde. Eller låser folk in sig från det som är kallt..för att sen inte riktigt kunna känna värmen? Det är verkligen en emotionell vetenskap. Som ingen kanske riktigt förstår sig på. För ingen av oss har samma bild av den bistra och ljuva verkligheten. Visst tycker jag att vissa kan behöva ett wace up call för att sluta gömma sig i sina fake världar. Men kanske är det som jag eller du ser som verklighet. För svårt? kanske för lätt? Ingen kan någonsin vara säker. Ingen kan nog vara riktigt säker på vad som är bra eller dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar