Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er.

Ja. Så som titeln lyder. Fast jag tycker nog att ni är vackrast i världen också. Så det blir väl någon form av bra balans. Era lysande klara färger mot världen..världens färger speglas i er. Ni har sett så mycket mer, varit med om så mycket. Jag vet inte vad. Kanske är det just det som har fått er att lysa. Kanske är det naturligt redan från när ni var små.

Hur ska man någonsin kunna återgälda det ni har gett mig? Jag har inga ord eller gester till ens en bråkdel. Så otroligt mycket har ni gett, har ni strålat. Så mycket sanning. "om jag gör bort mig inför dig, spela roll" Tänker alldeles för mycket, men denna sommaren är ytterligare en sommar av ord och nattprat som har förändrat min syn på så mycket. Som har fått mig att inse saker. I viss mån förvirrat mig. Men vad gör det.

Ord som binds samman, bildar sånger. Kanske några löften på vägen. Bildar en väv av något ogenomträngligt. Bildar band. Små tunna silkeslena band, hårda som stål. Några kanske går sönder ibland..men vi har lagat det som gått sönder. Bildat nya sånger och förstärkt banden. Men snälla, vad ni än gör. jag vet att jag har sagt det förut. Men sluta aldrig att lysa. Försvinn inte. För ni borde bli sedda, för de fantastiska människorna ni faktiskt är. Världen borde se er.

(och tack till M som introducerade mig till Emil Jensen)