Jag har ingen aning. Jag är hemma, det är skönt.
jag vill fortfarande borta. Där. Slippa det ett tag till. Istället för att klockan 0357 känna stress och insikt som ett hårt äckligt slag i magen. Sen inse att så mycket mer är förändrat. Inse hur mycket man inte vetat om. Så mycket man förträngt. Det gör inte slaget lättare. snarare som att sätta på en hjärnhandske. Att inse att man varit blind, sen förträngt det man inte sett. Tack.
Men det var bra, sen kom verkligheten tillbaka och nu är man tillbaka på samma plats som man lämnade, cirkeln är sluten åter igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar