I brist på fantasi så ska ni få lite klagan...

3 timmar...eller okej, lite mindre eftersom jag gick tidigare från skriv och läs. MEN ÄNDÅ. 3 (i alla fall planerade) timmar spanska prov. Jag som knappt pallar 75 minuter i vanliga fall. Detta var verkligen den mest ruttna tisdagen på grymt länge, för bra lär det knappast ha gått. Koncnetrationen var fixerad på annat, vilket inte prcis gjorde det lättare när man ska lyssna på brusigt ljud och spanska personer som MUMMLAR på spanska. uff. Ge mig bara godkänt så är jag nöjd sen.

suck, något mer jag ska lyckas med att strula till på vägen?

för övrigt så är det i morgon det gäller..

5, 4, 3, 2...

2 days to go

Nej, det är verkligen inte långt kvar nu. Även om jag hade velat ha ett minne mer med mig nu, ett som inte blev som det var tänkt. Det var bra, det ska bli ännu bättre. Snart är det sommarlov!

Mood Swing Roller Coaster.

Varsågod. Ta plats.

Inget nytt. Stress, jäkt, hit dit, allt som ska vara gjort och inte gjort. Allt man vill men inte kan. Allt det där blir ett jväla långt tåg tillslut. Ett tåg som man sitter längst bak på, ser allt framör sig. Allt går bra. PLatsen när man är precis på topeen, man får den där sista snärten som ger den grymt sköna känslan i magen, samma plats som trycker ihop en själv..längst där nere. Drar ut, tänjer på gränser.

Jag har inget emot att tänja på gränser. Men i vissa lägen blir det bara fel. Väldigt väldigt fel. Fast kanske, "by the end of the ride" så kommer man vara nöjd. MEN, lite tidigt att tänka på de nu..får se fram emot nästa hisnande uppförsbacke som kommer ge en skön kick i magen.

What if?..

Måndag O.o

Just när man trodde att en måndag inte kunde bli sämmre..men jo visst lyckas man med det.

Fan. Jag hatar måndagar, så är det bara.

Sämmre och sämmre på det här..

Ja, då var det dags för någon form av uppdatering då. Vet inte vad det skulle vara nödvändigt för..har ju inte hänt direkt jätte mycket. Förutom en trevlig övernattning hos en älskad vän och lite volley spelande.

Känns så tragiskt att inte ha något att skriva om. Kanske är bra på något vänster. Eller så är det bara ett tecken på någonting annat.

9 dagar kvar..

13 dagar kvar.

Jahopp. Då var man sådär lite smått frustrerad igen, men denna gången vet jag att det bara är jag som tänker ALLDELES för mycket. Förväntar mig för mycket också. Suck O.o

Imorgon..blä på svenska tal. Men det är fredag och imorgon är det bara 12 dagar kvar. Nej jag tänker inte säga vad det är jag räknar ner till ^^ om man inte har listat ut det då *piktillhanna*

"hmmm.. kanske bäst att bara leva i nuet och se hur allt blir ^^
eller något.."

jag borde nog satsa på det. Lika meningslöst innehåll som alltid.

blöh. ( men det är bara 16 dagar kvar)

Känns som när man är liten och inte hittar ut ur tröjan som man 'kan' sätta på sig själv.

Riktigt förvirrande. Vet inte ut eller in, allt har gått så fort..och om det fortsätter har jag snart inga ursäkter kvar. Vad gör jag då? Tough luck eller vad?

Uff. Jag borde sakta ner. Säga stopp, eller något. Men det är så svårt. Vet nog egentligen inte hur man gör. Läskigt är det i alla fall.

Bara 16 dagar kvar :O

Att hoppas?

Vet ärligt talat inte om jag vågar mig på det. För ju mer hopp..förväntningar desto mer misstolkningar och fel. Eller, det har varit så. Man ska aldrig sluta hoppas. Jag vet. Men när det känns som något litet och obetydligt, som samtidigt kan förändra tillvaron totalt. Ska man våga börja? eller ska man vänta lite till? Tror jag kommer vrida huvudet ur led om man ska behöva fortsätta tänka så fruktansvärt mycket. Någon som vet hur man slutar?

We talk a little relationshit
While listening in to 'Lover's spit'
My thoughts go like... (toetoetoetoetoe)

-VOICST

Ja, hur ska man göra nu då? Äh..det blir som det blir.

You're the nicest thing I've seen.

Kanske..?

så mycket som händer..alldeles för mycket tankar som snurrar och i viss mån förstör. Brainfreeze. Fast motsatt håll..överarbetad. När allt äntligen börjar gå åt lite rätt håll (eller snarare kanske rätt håll) så ska man börja tänka alla 3000 onödiga tankar som bara är ivägen. Vissa kanske inte ens har med saken och göra, men ändå ligger dom där. Ivägen. Tar energi.

Sen ska man alltid lyckas med att krångla in sig i ett hörn, sätta sig där eftersom allt bara kommer tillbaka. Låta allt sväva. Tända släcka ljuset några gånger. Fortsätta inse vad man kunde ha gjort och vad man borde göra..trots att man inte vill. Inse att man kanske går åt fel håll i nuet också. Snurrar till tillvaron på alla möjliga vis.

Även om förvirringen smyger sig på igen, trots att allt inte är som det kanske borde..det är ändå bra. Det rullar, är bara rädd för att behöva åka ner en gång till. Men nöjd. På något konstigt sätt nöjd...

Sammanfattning.

Även om igår (alltså 30:e april om någon skulle missuppfatta) inte alls slutade som det var tänkt och början gick åt helvette. Så är jag ändå fruktansvärt nöjd.

Tänk att bada i (is)kallt vatten kan göra att man mår så himla bra, att bara sitta där på en sten sen och känna hur värmer sakta kryper tillbaka ut i kroppen (jag ska hålla mig frisk)..titta ut över vattnet säga hej då till solen och dela minnes ord med en nära vän. Inget mer behövdes. Ändå visade det sig att nytt folk och nya människor var närmare och socialare än vad man först trodde. Så nya vänner blev bra det med. Så jag har inget att klaga på, allt är som det var..eller ska vara. Jag trivs för stunden och nu är det äntligen långhelg. Ska njuta allt jag kan in i det sista.

Varför lyckas jag alltid med det där, det som man inte borde lyckas med, gång på gång?