Framtid frågetecken

Flying along and I
Feel like I don't belong and I
cant tell right from the wrong and why
Have I been here so long?

Ja...varför...hur kommer det sig att jag är kvar på denna eländiga plats fortfarande. Jag vill ju egentligen bara härifrån. Bort från allt gammalt. Visserligen är det nytt det som precis har börjat. Men att tänka framtid är läskigt, vet inte vart jag ska ta vägen när det kommer till just framtiden. Inget verkar passa. Allt blir fel och hur kommer det sig att det lyckas bli fel? borde det inte finnas en liten grej som åtminståne verkar lite rätt.

Det är därför jag vill bort, hitta något annat där man kan slippa tänket på framtiden för en stund. Men det går ju inte, eftersom man missar ju så mycket om man försvinner så man sabbar sin framtid. Vad är poängen med den idén? att vi ska slita häcken av oss bara för att få ett jobb som vi måste fortsätta stressa som om jorden skulle gå under. Vilket ändå kommer leda till att vi mår sämre än vad vi redan gör på grund av att vi är så stressade. Kan inte någon riktigt förklara tanken med det? Visst att bara glida runt är ju inte heller något jag vill göra. Men att man alltid måste vara på topp och prestera är ju en totalt värdelös idé. Nej, jag hör inte hemma i det där. Men vart ska jag ta vägen i så fall? Det verkar ju nästan som om det är det vår värld ska gå ut på.

Konstigt nog har aldrig framtiden varit så aktuell som den ändå har blivit nu. Eller ja, så konstigt kanske det inte är, eftersom att det som man tyckte var framtiden för en liten stundsedan helt plötsligt inträffar just nu. Det är tydligen nu som man verkligen måste börja tänka och prestera. Hatar det ordet. Prestera, vilken idiot kom på det? Klart att man måste göra något för att tjäna sina tillhörigheter. Men det är ju det enda vi måste syssla med. Vart tog människans rätt till fritid vägen? Visserligen ligger det säkert något i att vi inte planerar vår tid o bla bla bla. Men då är vi ju där igen planera sin framtid. Även om det så är för en dag framåt. Spontanitet, vart tog det vägen? Jag vill inte vara tvungen och planera in när jag ska träffa in familj vänner etc. Utan kunna göra de bara sådär, utan frövarning. Så klart så ska man ju göra det med. Men saken är den att vi är alldeles för uppbundna och inplanerade i saker o ting. Jag blir trött bara av o försöka göra det men sen så är det väl jag som person också. Kanske är därför jag känner som jag gör. Men det måste väl finnas någon mer som förstår mig och mina tankar i nuet?

Hur ska man kunna avgöra allt det där, vad man vill bli. Vad man vill utsätta sig själv för i den mytomspunna framtiden. Ibland önskar jag att jag kunde resa och se vad det blev av mig. Men vad är då meningen med att fortsätta leva om man redan vet slutet. Så jag nöjer mig med det som är även om det är förvirrande och inte känns på topp...det får fungera ändå, även om det är skevt och inte passar.

In a city of devils we live
A city of devils we live

Questions I can't seem to find
To the answers I already have
And you can't see the sky here at night
So I guess I can't make my way back