Då var huvudet fyllt av sådanna där tankar igen. Sådanna som bara flyger om kring där inne och inte hittar sin plats så att man kan få reda ut allt ordentligt. Vet inte varför dom kom, plötsligt så var dom där och ivägen är dom. Allt bara går runt runt i en enda stor röra. Hinner inte rktigt tänka klart förrän nästa tanke dyker upp och knuffar undan den som är halvfärdig. Det kanske är denna lilla paus jag behöver för att komma tillrätta med allt igen, men just nu känns allt bara så totalt onödigt. Kan det inte bara få rulla på som vanligt, utan några extra sändningar och störningar? Vad hände med lugnet som infann sig för ett tag sen, det försvann lika plötsligt som det andra kom. Vilket kanske i sig låter ganska logiskt, men lite väl drastiskt för att passa in i allt annat som pågår just nu.
Tänk om man tappar bort sig själv påvägen? Antar att man märker sådant...kanske, eller? Tror att det kan vara den där onda spiralen som kankse tar ett lite hårdare tag, för att göra det ännu svårare att bryta sig loss. Samtidigt som allt annnat runt om kring rör sig så står man där och ser hur allt passerar förbi i en enda klump. Står där som en fastfrusen fasad av något som en gång var levande. Visserligen rör det sig en orkan av tankar och känslor där inne, men resten är stilla, fruset, kallt och hårt. Svårt att värma sig själv när man inte kan hitta en levande värme innom sig. Antar att det säkert finns en lösing till det också. Men samtidigt känns det som om allt annat måste ställas i ordning och tillrätta först. Innan man kan börja försöka att vara levande igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar