Det är helt stört hur trött jag är..på allt och lite till ungefär. Men var i Stockholm med familjen och Compadre från fredag till söndag. Det var mys. Fast insåg hur mycket jag verkligen saknar vissa stunder. Dom då man bara kan vara. Slippa allt annat. Saknar det så fruktansvärt mycket. Tiden bara springer förbi. Man hinner inte ens blinka förrän igår är ett halvår. Vill inte att det ska gå så långt. Det vore så hemskt. Hur mycket tid allt tar upp. Det finns snart inga stunder kvar. Jag hoppas innerligt att det inte går så långt. För "aldrig" är ett så stort ord. Så långt bort men samtidigt närmare än vad man kan tro. Så mycket kan hända. Allt och inget.
I'm keeping an eye on the future, an eye on the past
And the present in my pocket, just in case I need a door…
Into a brave new world where all solutions end up with my head
Buried to my neck in sand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar