I said maybe.

Vad gömmer sig egentligen bakom ett leende? Alla dessa ord och skratt som klingar i en värld av förändring. Är det osäkerhet? Osäkerheten och rädslan för det nya, ett sätt att dölja samt försöka koppla bort det som vi inte vill se. Eller bara något enkelt som förgyller en sekund av något som kanske vore något helt annat egentligen? "det krävs bara 2 muskler för att man ska le" kanske är det lättare att måla på ett leende, avvisa alla misstankar om något dåligt. Jag vet inte, men är trött på alla på klistrade leenden och fejkade glada ögon. Suck.

Kan inte vi människor bara vara människor för en gångsskull? Sluta för en stund med att jaga det perfekta livet, som vi egentligen vet inte existerar. Fast det kanske är till att ta i, men förstår ni vad jag menar. Perfekt är inte alltid det vi tror det är. Sen tror jag knappast det som man i nuläget perfekt är så bra och fantastiskt. Så ju närmare vi kommer "perfekt" desto mer "perfekt" vill vi ha, ouppnåeligt helt enkelt. Visst kan man känna att den stunden var perfekt, eller han/hon är perfekt..men ju mer vi tänker desto mer kommer vi fram till att vi kunde ha ändrat saker. Eller att personen inte alls är som den verkade. Det finns en baksida på allt.

det fannns ett kanske..men det verkar ha blekts bort..