midnight regulations

Så mycket. Så lite. Så mycket ingenting av så mycket allting.

vart tog tiden vägen?

Allt blev bara så bra, men det är ändå så långt borta så det känns dåligt. Det som kändes bra börjar tankarna ta över känslan. Fånga den. Inte bra.

Varför går det som det går?

Allt är bara förvirrande Just nu härligt förvirrande.

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er.

Ja. Så som titeln lyder. Fast jag tycker nog att ni är vackrast i världen också. Så det blir väl någon form av bra balans. Era lysande klara färger mot världen..världens färger speglas i er. Ni har sett så mycket mer, varit med om så mycket. Jag vet inte vad. Kanske är det just det som har fått er att lysa. Kanske är det naturligt redan från när ni var små.

Hur ska man någonsin kunna återgälda det ni har gett mig? Jag har inga ord eller gester till ens en bråkdel. Så otroligt mycket har ni gett, har ni strålat. Så mycket sanning. "om jag gör bort mig inför dig, spela roll" Tänker alldeles för mycket, men denna sommaren är ytterligare en sommar av ord och nattprat som har förändrat min syn på så mycket. Som har fått mig att inse saker. I viss mån förvirrat mig. Men vad gör det.

Ord som binds samman, bildar sånger. Kanske några löften på vägen. Bildar en väv av något ogenomträngligt. Bildar band. Små tunna silkeslena band, hårda som stål. Några kanske går sönder ibland..men vi har lagat det som gått sönder. Bildat nya sånger och förstärkt banden. Men snälla, vad ni än gör. jag vet att jag har sagt det förut. Men sluta aldrig att lysa. Försvinn inte. För ni borde bli sedda, för de fantastiska människorna ni faktiskt är. Världen borde se er.

(och tack till M som introducerade mig till Emil Jensen)

Double nature

Trots att det har försvunnit så mycket, så mycket som har blivit borttappat. Så känns det ändå som om jag har hittat tillbaka till något. Fast allt bara snurrar.

Ever since..I was 8 or 9.

Jag vet inte vad egentligen. Ena stunden är toppen, nästa börjar knepiga saker smyga sig på. Göra sig påminda. Visa att vi inte heller är bortglömda, allt är inte så bra som det verkar. Det finns fortfarande en verklighet. Kall och hård sådan. Men även den mjuknar och värmer ibland. Frågan är om man verkligen ser dom stunderna och verkligen njuter av dom? Är man verkligen närvarande när man borde. Eller låser folk in sig från det som är kallt..för att sen inte riktigt kunna känna värmen? Det är verkligen en emotionell vetenskap. Som ingen kanske riktigt förstår sig på. För ingen av oss har samma bild av den bistra och ljuva verkligheten. Visst tycker jag att vissa kan behöva ett wace up call för att sluta gömma sig i sina fake världar. Men kanske är det som jag eller du ser som verklighet. För svårt? kanske för lätt? Ingen kan någonsin vara säker. Ingen kan nog vara riktigt säker på vad som är bra eller dåligt.

6 månader eller 6 minuter?

Det känns som om det var så länge sen nu. Så mycket har hänt, men ändå är allt så nära som om det kunde ha hänt igår..och det som hände igår kunde ha häänt för några timmarsedan. De som hände för några timmar sedan kanske bara känns som om det skedde för några futtiga minuter sedan. Allt är verkligen invecklat, kanske mer än det borde vara. Vad vet jag?

Men tack för all ord och viskningar de senaste dagarna, ni, som jag antar och hoppas på att ni vet vilka jag syftar på med ni, gör allt väldigt mycket bättre. Gå igenom minnen, nya som gammla, komma ihåg det som hände då förlängesen, eller det som hände bara för några månader sen. Ord som flyter, fram och tillbaka..formas av tankar och minnen. Kanske en tår fälls då och då, varvat med leénden och skratt. Det finns så mycket jag vill säga er, tacka er egentligen. Men finns inte tillräckligt med ord, och med tanke på att jag bara skriver det här bevisar väl hur patetiskt det skulle låta i verkligheten.

Jag är verkligen glad att jag har er. Tack.

I said maybe.

Vad gömmer sig egentligen bakom ett leende? Alla dessa ord och skratt som klingar i en värld av förändring. Är det osäkerhet? Osäkerheten och rädslan för det nya, ett sätt att dölja samt försöka koppla bort det som vi inte vill se. Eller bara något enkelt som förgyller en sekund av något som kanske vore något helt annat egentligen? "det krävs bara 2 muskler för att man ska le" kanske är det lättare att måla på ett leende, avvisa alla misstankar om något dåligt. Jag vet inte, men är trött på alla på klistrade leenden och fejkade glada ögon. Suck.

Kan inte vi människor bara vara människor för en gångsskull? Sluta för en stund med att jaga det perfekta livet, som vi egentligen vet inte existerar. Fast det kanske är till att ta i, men förstår ni vad jag menar. Perfekt är inte alltid det vi tror det är. Sen tror jag knappast det som man i nuläget perfekt är så bra och fantastiskt. Så ju närmare vi kommer "perfekt" desto mer "perfekt" vill vi ha, ouppnåeligt helt enkelt. Visst kan man känna att den stunden var perfekt, eller han/hon är perfekt..men ju mer vi tänker desto mer kommer vi fram till att vi kunde ha ändrat saker. Eller att personen inte alls är som den verkade. Det finns en baksida på allt.

det fannns ett kanske..men det verkar ha blekts bort..

I'm never sure of anything with you.

Now all good things comes from you.

Är inte säker på något..tror jag har låst in allt igen. För att slippa det. Orkar inte med mer tänkande, vill kanske inte tänka heller. Trots att det är just det fortsatta tänkande som kanske är problemet. För mycket och för långt. Vågar och vill. Men vill och vågar inte på samma gång. Suck. Men vad vet jag. Det är i alla fall sol och varmt nu..borde ge en liten skjuts uppåt, men jag kan nog aldrig vara riktigt säker på det där. Det är i vilket fall somhelst sommar nu, det är bra.

jag tycker om er.

What have I done to fall so hard?

Spot on and around.

Glad midsommar i efterskott då, eller vad man nu säger.

Tänk vad livet är kenpigt ändå..nämen oj grattis...har du kommit fram till det ALLDELES själv??. Jo jag vet...det är en klassisk line. Men ju längre detta går desto mer knepigt blir det. Inochut..utochin..vilket är rätt håll..egentligen?

Sen, när man får en liten stund av kaos, ett ,på något konstigt sätt, underbart kaos men som inte gör något klarare. Men gör det ändå lättare att andas. Tänka lite mer fritt igen, kanske våga lite mer eller våga någon annanstans. Blir bara förvirrad.

som sagt glad midsommar

Finally!

Sommarlov!!!

nu är det äntligen sommarlov, gaaah...man kunde ju hoppats på att vara friskare och bättre väder..MEN det är faktiskt sommarlov..behöver inte tänka en enda tanke angående skola eller liknande på 9 veckor. 9 veckor av frihet.

Äntligen lägga problem åt sidan, eller i alla fall vissa av dom, vissa ligger ju kvar..men det tar vi när allt peppe för sommarlov lägger sig, vilket vi hoppas på att det aldrig gör. ÄNTLIGEN.

Det är över.

Det är äntligen över..alla prov..alla redovisningar..hade det sista idag, Gick väl som det gick..men det är över! Sen finns det nog kanske anat jag börjar misstänka är över..men det tar vi när vi verkligen vet något.

mysko väder idag..ena stunden fryser man häcken av sig, nästa svettas man, i tredje börjar det fan regna på en..vad är problemet?

suck, men det är i alla fall över..vet inte om allt är positivt, men det är alltid något.