Droppar

Då var det samma sak igen då. Droppar av regn som faller mot en redan blöt mark...alltid lika deprimerande.

Men regnet och en promenad från bussen gav mig chansen att tänka och vet inte vad som skrämmer mig mest.

Tanken på att denna sommaren snart är lika bortblåst och glömd som ett löv på marken eller att se människor som man trodde man visste hur dom var vända totalt. Jag blir rädd. Kanske är det just det som behövs för att allt ska gå framåt, vem vet. Tänk om allt som man trodde var okej, förlåtet eller bortblåst plötsligt dök upp till ytan igen, som en skrämmande överraskning. Inget som behövs just nu, inte i min värld och mitt liv ialla fall. Har precis fått en början på något som kanske är bra. Vill inte att det ska sköljas bort lika fort som det kom. Låt mig bara få ha en liten stund till med det här.

Men ska inte börja oroa mig för än det verkligen händer på allvar. Så ska ta vara på dem här sista dagarna och hoppas på att det bara är jag som är läskig och tänker i konstiga banor. Men denna sommaren har ändå gjort mig glad. Så tack för alla minnen folk. Dom betyder, ni betyder.

Love you all, people, idiots and suckers

Kiss and bye bye for now.