Svart på vitt till ljud

Klingandet av svart vita piano tangenter. Det rör upp så mycket minnen, känslor. Att bara några få toner från högtalarna kan röra upp så mycket. Gammalt blandas med nytt, glädje blandas med sorg. Det blir en annorlunda känsla som bara finns där. Den ligger där i min bröstkorg och känns. Kan inte sätta ord på den. Kan inte heller säga om den är bra eller dåligt. Den bara existerar och rör om. Rör vi det innersta som är bakom dom allra tjockaste dörrarna. Den rör vid det som jag trodde var glömt. det som var borta. Men det var ju inte borta, det finns fortfarande kvar. Det går att röra vid. Klingandena från pianot når fortfarande den där skyddade platsen. Den som var borta. Det är härligt och läskigt på samma gång. Skönt att få släppa allt det där som har varit borta. Men det kommer ju inte längre än till yttersta delen av min kropp. Sen när tonerna försviner och stänger dörren, sugs allt tillbaka in i mörkret igen. Det faller i glömska igen. Tills nästa gång som om skimrande tangenterna bildar den magiska sången som kan öppna det djupaste...