Upp ner, hit och dit. Som vanligt. Förstår lika mycket som vanligt. Ändå är allt självklart, fast det är mer dolt än synligt. Ett problem. Som så mycket annat i denna världen. Varför klaga egentligen. Sen när har man INTE ett problem någonstans? Antingen stora eller små, men de finns där. Kanske dags att börja se annat också. NÄHÄ, tänker säkert alla. Jo, faktiskt. Problemet är bara när man är en sådan pessimist är det grymt mycket lättare att hitta problem än möjligheter. Något är borttappat på vägen. Får vända, gå tillbaka och se om man kan hitta något på väg till just tillbaka.
Kanske en en liten bit rosa i en grön gräsmatta från en mysig kväll för allt förlänge sen. Det går fort, så långsamt. Alldeles för fort.
You made it clear. I was dead wrong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar