Det finns så mycket som inte är sagt, som inte är gjort. Något som egentligen borde ha varit avklarat för länge senegentligen..vet inte vad. Men musiken lyckas alltid locka fram det där. Både det bra och dåliga. Allt som känns och som inte borde kännas. Logiken är någon annanstans den har gått och lagt sig under en stubbe långt in i den mörkaste skogen tror jag. Som ni kanske märker.
Allt kom och allt försvan i en stund, i ett andetag. Något som man sträckte sin hand efter, något som man trodde var inom räckhåll som blåste iväg med dom sista löven. Inget vettigt någonstans. Det som verkade så logiskt är bara en dröm. Men vad är då logik och är det mening att man ska förstå den överhuvudtaget. Att känna sig tom men samtidigt så överdrivet full på saker som man inte har någon aning om vad det är. Är det detta som kallas frustration? Att inte veta något men samtidigt veta allt och ändå inte ha en aning?
Om svaret på frågan är jag vet inte, borde man tänka över vad man just sa eller borde man bara ändra svaret till något mer konkret. Varför man inte vet tillexempel. Är det verkligen massa måsten och jag bör hela tiden. Vad hände med impulsiviteten och hur ska man kunna vara impulsiv om det alltid slutar i "jag vet inte". Är inte det också ganska meningslöst i sig? Är det kanske det man borde bli frustrerad över istället? Att man inte har några uppenbara svar?
Eller ska man skita i saken o låta allt ha sin gång?
Allt blir ändå bara till en massa frågor sammansatta till något som inte kan tydas i slutändan ändå.
Men jag ska julbaka (visserligen bara pepparkakor men det räknas faktiskt) med mina humlor imorgon. Så då slipper ni min konstiga frågor ett tag :*
"Mer förståeligt än vad man förstår"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar