Varför känna en sådan frustration över något som jag egentligen har kontroll över. Varför tillåta mig själv att bara stå och titta på. Varför fortsätta på jag vet inte. Är det för att det redan är för mycket. För att för mycket har varit för länge? Att inget kommer ut trots att det är så mycket som både vill och borde.
Men har funderat på om jag vet inte beror på brist på fantasi och ingen ork över till att tänka.
Ibland undrar jag varför jag fortsätter med att tysta orden. Fortsätter med att låta allt rinna ut i sanden. Finns det verkligen något att fly från?
I så fall vad.
2 kommentarer:
Du känner frustration för att det liksom har blivit en del av vardagen. När man äntligen blir av med allting och har kontroll, då blir man frustrerad över att man inte är frustrerad för en gångs skull. Knasigt, inte sant? Ha, det tycker jag med.
Dessutom finns det alltid saker att fly ifrån. Det finns altid saker att sopa under mattan. Frågan är om du vill gömma dig, eller stå kvar och slåss för det som egentligen är ditt. Det kan låta rått, men när det kommer till den punkten är det faktiskt bara du som kan bestämma. Vänner kan du fråga om råd, men det är du, och endast du, som kan välja mellan att flyga eller att stå kvar.
Puss på'rej <3
Åh jag sa det där ju ^^
Fötterna upp och huvudet ned.
Fast egentligen är det lånat :)
Allt av vikt jag säger har jag stulit från en bok <3
Lyssna på Hanna hon verkar ha huvudet åt mer rätt håll än jag idag..
Ifall du undrar tycker jag du ska slåss med orden och inte försöka tämja dem. Ja jag vet att det är svårt...
Skicka en kommentar