Värt att kolla in ändå?

Kort och gott.

Har haft det väldigt mys. Önskar jag kunde sätta ord på allt, men det är svårt. Jag hoppas verkligen du vet vad allt betyder <3

BLÄÄÄ

Fuck all spanksa. BLÄ. Är trött på det. känns inte som om vi har haft lov överhuvudtaget. Pang på hej 2 prov sen hej 3 prov på rad sen oj veckan där på 1 prov till och vad händer veckan efter nämen OJ kunde vi inte hitta på något bättre än ett prov till? nej, så klart inte.. sen kommer vi säkert smyga in lite mer saker som borde ha fått en plats där redan innan. Uh -.-

Vill bara få bort skiten..pallar fan inte mer..och allt so far går bara neråt. känns ju toppen O.o usch. Orkar inte ens krypta mitt klagande.

Det suger, kan inte sova, orkar inte plugga, hinner inte med folk, men försöker träffa er ändå (tack <3)>

Depp, depp, depp. Ner, ner, ner.

Orkar inte sitta här mer. Fantasin ligger ännu längre ner än vanligt. Suck.

Är så äckligt trött..men jag har så äckligt mycket att göra. Ge mig mer sol, ljus. Vår.

En resa.

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde resa tillbaka, till det som var. Till då jag inte behövde tänka så onödigt mycket, fokusera på saker som betyder och gav så mycket mer. Kan man lära om sig själv, till det som var, till så som man var?

Kanske var man inte en bättre människa, mådde kanske inte bättre då heller. Men minns det inte i så fall. Har lätt för att glömma. Förtränga. Sådant som man inte vill se, påminnas om, raderas och slängsbort. Samlas på hög inne i det inre Istället för färg så täcks allt av gråa nyanser som skiftar mot lite mer vitt eller svart. Aldrig färg. Inte någonstans. Det är tomt på färg. Förutom när man tittar mot stjärnorna. Om man tittar på er får allt lite färg igen. Allt speglas i ert fantastiska ljus.

Men för att gå tillbaka till ämnet igen. Att resa i det förflutna. Det som varit. Är det något man skulle våga? Var det så bra som man kom ihåg? Sen det där med att "smälta in", usch, men det hade väl också varit lite problematiskt antar jag. För då är inte nu. Det vet ju alla.

Allt är en enda röra och jag saknar tiden "då". "Då" den tiden då man inte behövde tänka lika mycket, inte behövde bry sig om orden. Nu måste allt flätas samman till något som inte gör lika ont, men ändå när man väl har skalat av alla algren. Gör det inte mer ont då?

Då, nu, framtiden allt är lika förvirrande om inte mer än förr. Är så mycket jag saknar, så mycket jag vill, så mycket jag längtar efter. Men får det inte till att gå ihop. Nej. Det går verkligen inte.

(sen råder jag alla som inte har sett Freedom Writers att göra det)

Soffpotatis.

Det är så de känns alltså, usch. Jag som skulle försöka träffa en massa folk. Så stannar jag kvar hemma hela dagarna istället. Känns såå "bra". Uff. Någon som känner för att hitta på något, snart. Eller i alla fall försöka planera in något, för jag verkar ju inte direkt vara så aktiv när det kommer till sådant har jag märkt. O.o

Over and out// Soffpotatis

Tanke.

Man är så liten i det stora. Det är så mycket nu som man kommer tycka är självklart sen, när man har nya problem, andra faser att gå igenom. Kanske har man förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Om man nu skulle lyckas med att få samma problem igen, så kanske man kan lyckas ta sig ur det snabbare och komma ihåg hur man gör denna gången. Allt är lite läskigt när man är så lite som man är, vi människor tillsammans kan vi bygga hus som nästan kan röra vår himmel. Utplåna land och djur som om vi inte gjorde annat (vilket vi egentligen inte heller gör men ah.) Men när det kommer ner, till var och en av oss är vi väldigt små. Speciellt dom som vi ser som stora, eftersom alla förväntningar är ännu högre på dem.

Vi är alla små i en väldigt stor värld, lite synd att det inte är alla som inser det bara.

Dag.

idag har det faktiskt inte hänt överdrivet mycket måste jag säga. Men Ki-boxen var väldigt kul (sara gillar inte alls att tackla folk..nej då..*mohaha*) Så nu är jag jätte trött..men flumamr med homie så då kan man ju inte gå bara sådär.

Oj O.o trodde faktiskt att det skulle bli lite mer..men aja. det är ett utfyllnadsinlägg då får man väl säga.

Jeckyll & Hyde-Time Flies

Den är stuck on repeat och jag kan inte sluta knarka den. Längtar till sommaren som en galning!

Att kunna gå runt och slippa tänka på om man kommer frysa häcken av sig, så underbart att kunna gå runt, bara le lite. Verkligen verkligen allt. Så underbart. Men nu när man tittar ut är det gråa moln och små snöflingor som sakta dalar ner som man ser istället. Jag tycker snön är jätte vacker, det är inte de. Men är så trött på vinter, kyla och allt det där (fast vi måste ta våra vinter bilder någon dag snart nu tjejor :O) Men efter dom kan det få bli vår. Sen sommar och sommar lov.

Jag längtar.

It's how you live.

Light's fading away at the same time as drops are hitting the ground.
Everything is getting enclosed in a mist.
Don't know where to turn next.

Ju mer upp det borde vara desto längre ner är det. Ju mindre saker som måste ta plats desto fler ofrivilliga tankar börja snurra. Ännu mer av sådant som inte borde...borde är väl ganska fel ord. Men saker som känns fel, antingen att man vet att det är det eller att man inte orkar. Såg verkligen fram emot allt. Men det är när man släpper taget som det blir så mycket större. När man slappnar av som det smyger sig runt hörnet, kryper in under huden sakta vältrar sig i sin egen skadeglädje. Önskar att jag kunde slippa se det som jag gör. Börja se möjligheter istället för att klanka ner. Slippa låta allt gå på högvarv.

(någon dag ska jag nog försöka vara positiv på den här bloggen också, men man har så mycket mer tid och så mycket mer att säga när det är ner)

You've got to find your balance

Det är väl det man egentligen måste göra antar jag. Hitta den förbannade balansen mellan allt. Men frågan är ju bara vart den är O.o kanske borde man börja med att ställa allt i någon form av ordning. Få lite hum om saker, just nu ligger allt högt och lågt, ingenstans och överallt. Väldigt förvirrande. Sen det där med er andra. Ni borde få reda på så mycket mer av en del och så mycket mindre av annat. Vissa mer eller mindre än andra. Hur fan ska jag lyckas visa er det? Från ett håll till ett annat. Kan man bli dragen itu?

Sen måste jag erkänna, jag blev lite besviken. Du sa att det inte var något speciellt, att inga planer skulle ändras. Visst det är bara på några dagar och jag vet hur det där med tid fungerar. Samt att jag har förståelse, självklart. Men ändå. Liksom ja, det är nog glömskan som känns mest. Men jag ska inte överreagera. Som människa kan man ju inte vara på mer än ett ställe och du valde ju det andra just denna gången. Men trots att jag låter som besserwisser så är jag faktiskt glad för dig. Trots att man egentligen inte kan tro de ibland. Det är bara jag som är ovan.

You've got to find your balance
You've got to realize
You've got to try to find what's right before your eyes, oh
And if you find you've fallen
And all your grace is gone
Just scream for me and I'll be what you're falling on

Allt det där måste jag försöka få ihop på något sätt.

Sova.

Är trött. Men kan inte sova nu. Sen när man väl ska sova så kan man inte och när man väl har somnat så vill man inte vakna, men tvingas upp av klockans pipande och ljudet från ett alarm på mobilen. Ser inte framemot imorgon, kommer inte orka ett piss och har 300 sidor kvar i boken som ska vara klar tills på fredag. Måste ju bo vid ett elxikon för att kunna läsa den..SUCK.

Är för trött för att orka med något nu. Men veckan kommer gå alldeles för fort och jag kommer inte hinna med något som ska hinans med. Det är så många jag vill hinna se, träffa, prata och bara vara med. Men jag hinner inte, eller när jag väl har tid så är jag för trött för att det ska vara underhålande för någon av oss. Jag menar, kul och umgås med någon som är på väg att somna hela tiden. Så jävla många små skit saker ivägen.

Skit sakerna som gör mig trött under dagen, men håller mig vaken tills klockan nått väldigt långt fram i tiden. Saker som egentligen inte borde beröra mig det minsta, saker som bara kryper sig in och gör allt omöjligt, dom bara finns där. Snurrar tills jag blir totalt utmattad. Någon som har någon bra idé på hur man får bort sånt där, eller i alla fall gör dom mindre tydliga?

Ich bin trött. väldigt trött men kan fortfarande inte sova.

Skit rent ut sagt.

Åt helvette säger jag, jävla skit fan. Det räcker med blä och må dåligt. Inte en till grej, pallar fan inte mer -.-

Och tack. Till dej som lyssnar, pratar och förstår.

"Du är en av dom få som jag kan låta tårar rinna ner för mina kinder och ärligt säga varför."

Du och några till. Ni vet vilka ni är. Tack för er underbara existens.

101.

Twenty-Twenty Surgery. Allt är ut och in. Känns verkligen konstigt. Gör saker jag inte borde göra och gör inte sånt som jag egentligen borde. Huvudet är tungt. Men vet inte om det är på grund av all tankeverksamhet som på går 24/7 eller om det är brist på sömn. Red Light Pledge. Sen så är det så mycket annat som kommer när man inte kan distrahera sig själv med plugg eller något mer som tar bort koncentartionen från det överdrivna tänkandet. Det är sjuk hur mycket som får plats på en och samma gång måste jag säga. Vilken massa det egentligen är som flyter om kring där inne. Fight For All The Wrong Reasons. Egentligen borde väl huvudet ligga platt nere på marken av allt som måste få plats O.o Att en tanke som ändå är så himmla mycket kan vara så lätt. Det är väldigt svårt att förstå. Eller, på ett sätt är det självklart, men på ett annat så finns det ju så mycket mer. Snart kommer väl någon och förklarar för mig hur det är och hur det funkar och hela shiten. Med att tankar är som filer på en dator och hjärnan är vårt USB-minne. Och ett USB-minne väger ju inte mer ju fler filer de ligger på de och bla bla bla. Men ja. Den förklaringen har jag ju redan hört. Några mer förslag? The Union. Tänk att det tar 4 ½ låt att komma fram till något som inte egentligen är så vettigt. Men det är så det är. O.o

och bara för att förtydliga ännu mer 101:a inlägget (:

Månadens Erbjudande

( hann komma upp i 5 låtar)