Man är så liten i det stora. Det är så mycket nu som man kommer tycka är självklart sen, när man har nya problem, andra faser att gå igenom. Kanske har man förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Om man nu skulle lyckas med att få samma problem igen, så kanske man kan lyckas ta sig ur det snabbare och komma ihåg hur man gör denna gången. Allt är lite läskigt när man är så lite som man är, vi människor tillsammans kan vi bygga hus som nästan kan röra vår himmel. Utplåna land och djur som om vi inte gjorde annat (vilket vi egentligen inte heller gör men ah.) Men när det kommer ner, till var och en av oss är vi väldigt små. Speciellt dom som vi ser som stora, eftersom alla förväntningar är ännu högre på dem.
Vi är alla små i en väldigt stor värld, lite synd att det inte är alla som inser det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar