Light's fading away at the same time as drops are hitting the ground.
Everything is getting enclosed in a mist.
Don't know where to turn next.
Ju mer upp det borde vara desto längre ner är det. Ju mindre saker som måste ta plats desto fler ofrivilliga tankar börja snurra. Ännu mer av sådant som inte borde...borde är väl ganska fel ord. Men saker som känns fel, antingen att man vet att det är det eller att man inte orkar. Såg verkligen fram emot allt. Men det är när man släpper taget som det blir så mycket större. När man slappnar av som det smyger sig runt hörnet, kryper in under huden sakta vältrar sig i sin egen skadeglädje. Önskar att jag kunde slippa se det som jag gör. Börja se möjligheter istället för att klanka ner. Slippa låta allt gå på högvarv.
(någon dag ska jag nog försöka vara positiv på den här bloggen också, men man har så mycket mer tid och så mycket mer att säga när det är ner)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar