Vandrande tankar. Borta i en egen värld. Här men ändå inte. Ja, undrar varför det blir så, gå runt och se på världen som om jag kollar på en film. En film som jag både medvetet och omedvetet är med i. Som om något fattas just då. Just där. Det kommer och det går, alltid lika förvirrande. Men å andra sidan så ja vad är inte det nu för tiden. Känns som allt bara flyter ihop till en enda konstig gegga ibland. rörigt men ändå självklart. Problemet är bara att man inte vet vart början är någonstans. Det har väl en lösning som kommer när den kommer antar jag. Får helt enkelt fortsätta så som det är nu och hoppas på det bästa.
Förövrigt så gillar jag inte prov. Speciellt inte om alla kommer på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar