Det går inte att sluta. Det tar inte stopp. Hur mycket man än vill. Allt fortsätter i ultrarapid och drar med en samtidigt som man inte följer med alls. Man står kvar och tittar på resten som susar förbi. Ett hej här och där. Nya ansikten som man har sett förut. Kanske börjar det klarna. Kanske kan man börja se vad som egentligen händer runt om. Man kan aldrig vara säker. Det går inte. Varken det ena eller det andra. Att fortsätta hoppas. Det är däremot något man kan göra. Även om man inte vet vad som är vad. Antingen står still eller flyger fram. Så finns det alltid lite kvar. Eller. Jag tror det. Som sagt. Man kan aldrig veta.
Bella's Lullaby <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar