Tunga ord.

Flyger som på moln fast ändå med stenar tunga som bly i mitt bröst, fast ändå är det bara några få centimeter från marken. Visste inte att så mycket kunde sättas i rörelse. Visste inte att ett par ord kunde tynga ner så himla mycket. Jag blir så arg. Så fruktansvärt äckligt arg. Och Besviken. Jag hatar det. Vill tillbaka till då. Till något annat som inte är nu. Rock bottom heter det väl?

Sluta med de förbannade orden som ingen vill höra. Sluta med allt. Sluta med att sticka små nålar av ord i sår som redan har öppnats. Som är öppna blödande och gör ont. För det gör det. Det gör fortfarande ont. Men ingen får se. Är rädd för att mer nålar ska sättas på punkter som de inte borde. Bara sluta. Okej? Det gör redan ont. Jag vet redan att jag lever. Mer än väl. Sluta med all jävla falskhet.