101.

Twenty-Twenty Surgery. Allt är ut och in. Känns verkligen konstigt. Gör saker jag inte borde göra och gör inte sånt som jag egentligen borde. Huvudet är tungt. Men vet inte om det är på grund av all tankeverksamhet som på går 24/7 eller om det är brist på sömn. Red Light Pledge. Sen så är det så mycket annat som kommer när man inte kan distrahera sig själv med plugg eller något mer som tar bort koncentartionen från det överdrivna tänkandet. Det är sjuk hur mycket som får plats på en och samma gång måste jag säga. Vilken massa det egentligen är som flyter om kring där inne. Fight For All The Wrong Reasons. Egentligen borde väl huvudet ligga platt nere på marken av allt som måste få plats O.o Att en tanke som ändå är så himmla mycket kan vara så lätt. Det är väldigt svårt att förstå. Eller, på ett sätt är det självklart, men på ett annat så finns det ju så mycket mer. Snart kommer väl någon och förklarar för mig hur det är och hur det funkar och hela shiten. Med att tankar är som filer på en dator och hjärnan är vårt USB-minne. Och ett USB-minne väger ju inte mer ju fler filer de ligger på de och bla bla bla. Men ja. Den förklaringen har jag ju redan hört. Några mer förslag? The Union. Tänk att det tar 4 ½ låt att komma fram till något som inte egentligen är så vettigt. Men det är så det är. O.o

och bara för att förtydliga ännu mer 101:a inlägget (:

Månadens Erbjudande

( hann komma upp i 5 låtar)

People want the truth but the never want the scars.

Det är ganska sant faktiskt. Vi ber om sanningen. Men ändå blir vi besvikna, ledsna, arga och allt annat när man väl får den. För att den inte är så som vi vill ha den, så som vi trodde att den var. Är inte det också lite sjukt. Lika sjukt som att behöva komma på lögnen över huvudtaget.

Varför tvingar vi oss själva att fortsätta trycka upp dem i ansiktet på varandra. låta våra tungor rulla, släppa iväg ord som inte borde släppas. Man kan ju undra. Att vi ens orkar tvinga varandra till lögner och svek. Okej det finns alltid idioter. Men ändå, kanske onödigt många som är stämplade bara för att vi går runt i vår lilla sagovärld.

Det lyckas ju inte bli bra hur man än vänder och vrider på det. Jävla pessimist på mig själv.

Utfyllnad? jajamen.

Spanska uppsatser kan ta sig i ravi. *s-u-c-k*

Ner.

Allt bara snurrar runt och när tårar fälls i ett rum långt bort men ändå så att jag kan höra, känner jag mig så maktlös. Så liten. Samtidigt ska man fortsätta som vanligt med andra. Som om inget egentligen är. Som om det inte hade hänt. Frustrerande att inte kunna hjälpa när man vill. Inte kunna säga det man vill och som behövs. Irriterande. Att fortsätta med mitt eget trots att man vet. Trots att man verkligen vet att man borde göra något annat. Men kan inte. Maktlös, och på så sätt fortsätter flygfärden neråt. Inte roligt alls.

Tunga ord.

Flyger som på moln fast ändå med stenar tunga som bly i mitt bröst, fast ändå är det bara några få centimeter från marken. Visste inte att så mycket kunde sättas i rörelse. Visste inte att ett par ord kunde tynga ner så himla mycket. Jag blir så arg. Så fruktansvärt äckligt arg. Och Besviken. Jag hatar det. Vill tillbaka till då. Till något annat som inte är nu. Rock bottom heter det väl?

Sluta med de förbannade orden som ingen vill höra. Sluta med allt. Sluta med att sticka små nålar av ord i sår som redan har öppnats. Som är öppna blödande och gör ont. För det gör det. Det gör fortfarande ont. Men ingen får se. Är rädd för att mer nålar ska sättas på punkter som de inte borde. Bara sluta. Okej? Det gör redan ont. Jag vet redan att jag lever. Mer än väl. Sluta med all jävla falskhet.

mys och saknad?

Det är helt stört hur trött jag är..på allt och lite till ungefär. Men var i Stockholm med familjen och Compadre från fredag till söndag. Det var mys. Fast insåg hur mycket jag verkligen saknar vissa stunder. Dom då man bara kan vara. Slippa allt annat. Saknar det så fruktansvärt mycket. Tiden bara springer förbi. Man hinner inte ens blinka förrän igår är ett halvår. Vill inte att det ska gå så långt. Det vore så hemskt. Hur mycket tid allt tar upp. Det finns snart inga stunder kvar. Jag hoppas innerligt att det inte går så långt. För "aldrig" är ett så stort ord. Så långt bort men samtidigt närmare än vad man kan tro. Så mycket kan hända. Allt och inget.

I'm keeping an eye on the future, an eye on the past
And the present in my pocket, just in case I need a door…
Into a brave new world where all solutions end up with my head
Buried to my neck in sand

Runt Runt. Om Och Om Igen.

Det går inte att sluta. Det tar inte stopp. Hur mycket man än vill. Allt fortsätter i ultrarapid och drar med en samtidigt som man inte följer med alls. Man står kvar och tittar på resten som susar förbi. Ett hej här och där. Nya ansikten som man har sett förut. Kanske börjar det klarna. Kanske kan man börja se vad som egentligen händer runt om. Man kan aldrig vara säker. Det går inte. Varken det ena eller det andra. Att fortsätta hoppas. Det är däremot något man kan göra. Även om man inte vet vad som är vad. Antingen står still eller flyger fram. Så finns det alltid lite kvar. Eller. Jag tror det. Som sagt. Man kan aldrig veta.

Bella's Lullaby <3

Stackars.

Upp, ner, hit, dit, borta och tillbaka. Stackars människor vad ni får stå ut med. Det är inte meningen att vara såhär. Men så är det just nu. Tyvärr.

Är det meningen att man ska sitta och titta på när inne är någon helt annanstans. Man känner att man inte direkt blir klokare av att koncentrera sig på antingen det ena eller det andra. Så istället sitter man i något mellanland och lyssnar lite från båda sidor. Vilket man inte heller blir så mycket smartare av. Men åtminstone så kan man hålla sig uppdaterad. Istället för att hålla sig instängd eller blockera inne. Mellan land helt enkelt. Problemet är att inte kunna hålla någon form av ordning på båda. Eller kunna kombinera dem utan att det blir fel på ett eller något annat sätt.

Som ni kanske märker så blir man inte särskilt smart av detta så vi försöker reda ut det senare tror jag. (:

Osammanhängande

Är jätte seg O.o orkar inte med något. Har ett trevligt idrottsprov imorgon som jag inte har en aning om jag kan eller inte O.o Känns SÅ bra *host*

Och bara för att propagera lite till. Twilight soundtrack (albumet) Jag kan inte säga annat än att jag knarkar det! Är kär i ytterligare lite musik.

Tack. Ni är bäst!

Ja..

Bowling med folk i fredags. Sen Twilight (KÄRLEK till den filmen O.o) igår med syster och fredrik..idag träna..

I samma spår och väldigt långsamt. Men det går ändå framåt?