>.<

Segt går det förbi varje liten bokstav. Smärta rentutsagt. Books in all it's gloory, men detta är inte glamoröst någonstans. Huvudet är på väg att dela sig i bitar. Ord som ska skrivas och läsas. Pluggas in och kommas ihåg. Har redan oreda så det räcker där inne, Behöver inte trycka in mer. Nej det säger redan stopp. Är väl inte van med upplägget och vet väl inte hur jag ska hantera det antar jag. Men är redan less spå skiten. Ni glada folk får det att inte kännas lika mycket.

Ni (hjärta) musik (likamed) En räddning och ljuspunkt.

Tack!