fredag 5 september 2008

My Curse

Allt blir sådär konstigt igen. Vindarna ökar och trubulensen blir ett faktum. Oreda, huller om buller. Inget är där det borde vara. Är inte redo för allt detta än. Har för mycket kvar, för mycket som jag missat. För lite av det som var. För lite tid för det som är nu. Kanske är det jag som inte planerar, som inte gör som man borde. Men måste det vara planerat? Vet inte. Orkar inte. Kanske är det dåligt att tänka på det som var. Kanske ger det mig kraft. Vet inte vad längre. Går där med människor men ändå inte...är instängd av mig själv, eller kanske utelåst. Når inte det jag vill nå. Ser inte riktigt klart.

"Vilken färg har själen?"

Hur blev det såhär? Varför slutar allt i jag vet inte. Hur kan man inte veta. Borde ha drömmar massor med val. Men dom existerar inte, det är bara tomt och svart i deras ställe. Tomt och svart. Det känns inte bra. Inte längre. Trodde att något skulle komma. Komma och hjälpa, men nej det var bara ett önske tänkande. En dröm som inte ens borde existera. men den gjorde, eller gör. För hoppet på något bättre finns fortfarande, Visserligen minimal och knappt märkbar men det finns.

"ingen ingen ingen ingen hör"

Men det finns minnen. Minnen från stunder som kommer vara kvar för alltid och dom kommer påminna mig om att det finns tid då allt är som det ska allt känns bra. Som nattens vatten som omsluter dig med mörker och gröna ljuspunkter. Musik som går rakt igenom till ditt hjärta och sätter spår. Alla nätter som bara redde ut allt sådär på en gång.

"Men det är så det ska vara
Det är så vi vill ha det nu
Det är så det ska vara
Som en perfekt och underbar lag
Perfekt och oförstörbar"

Musiken som tränger sig igenom och berör. Den hjälper till att reda ut, eller snarare låta det vila. Låta allt bara försvinna. Slukas av musiken. Den låter mig vila och tänka i den takt som behövs. Allt blir inte klarare men det lugnar. Det känns inte lika mycket som en storm som rör sig. Där har den liksom lugnat sig lite. Inte tillräckligt Men någon sekundmeter är bättre än ingen.

"Still I want
And still I ache
But still I wait
To see you again"

3 kommentarer:

Erica sa...

Vetintevetintevetinte... och ibland bara alla tankar snurrar lite för mycket och man vet inte varför. Och man kan inte riktigt sortera dem hur mycket man än försöker städa och planera hur de ska ligga.
Vetintevetintevetinte...



25 juli
kärlek
och jag tror faktiskt
den kvällen
tog en del av mitt hjärta <3

ryuzaki sa...

Finns det några tillfällen då Kent inte skjuter rakt i hjärtat? Svar, nej.
Ta hand om dig <3

Fjärilsflickan sa...

Det finns någonting där
mitt bland orden
och de tränger igenom
de kommer fram
det är dina ord
och det är Kent

Jag älskar kent.
Vem älskar dem inte?

Det vibrerar
i taket
väggarna
hjärtat

Minnen