1:a advent korsat med life's disease

Då har man varit duktig idag då. Städat tro det eller ej.

Kan nog inte se riktigt klart. Allt som hänt. Allt som är just nu. Allt som ska hända.

Man säger att "tänk inte på det förflutna, det har varit" självklart kan man inte gå och jämra sig över vad som har varit och vad man gjorde för misstag osv. Men det är ändå det förflutna som har gjort dig,eller i alla fall en stor del, av den du är idag. Att ord och tankar som man fick när man var liten kan återspegla vem man är nu. Är det så?

Sen just nu säger ju många människor att man ska leva. "lev i nuet" men om nuet handlar om framtiden, blir det väl ändå lite svårt. Ja man ska ta tillvara på varjedag som om den vore den sista. Men trots alla försök så sitter man här och känner att ändå är det något som man borde ha gjort (se det förflutna kommer tillbaka) och så börjar man tänka på vad man ska göra åt det imorgon (där kom framtiden med in i bilden också) sen så ojdå, då var den stunden förbi och så är imorgon idag. Då har man väl ändå på någotsätt tappat bort nuet? eller?

Om man ska komma till framtiden då. Det är så många måsten och krav och tankar att det räcker åt 15 pers. Men ändå ska en liten person som inte är mer än människa klara av allt. Man känner en sorts ångest komma och så vill man tillbaka till det som var när allt var så enkelt. Eller enklare kanske man ska säga. Enkelt har det väl aldrig riktigt varit. Då är nuet något som man verkligen uppskattar men allra helst vill vara tillbaka till "då". I tiden "då" var det inte lika många krav, måsten och tankar. Känns det som i alla fall. Antagligen har man helt fel. Men ändå.

Vad är poängen med alla dessa filosofier när dom ändå går in i varandra och snurrar till saker. Meningen är kanske den att man ska kunna ha någon form av balans mellan alla 3 och att det är olika från person till person men hur kan då någon komma och säga att "nej, du lever fel man ska leva såhär" inte konstigt att människor blir galna i denna världen. Frågan är bara vad? Vad ska man göra åt att man inte kan se riktigt klart och inte kan tyda det förflutna, det som är just nu eller det som komma skall?

Det kanske inte finns något svar. Utan att man ska hoppas på att det går över.

Sjukligt

Ja, det känns nästan sjukligt. Det känns ända in. Att något kan kännas bra och dåligt på samma gång. Förvirrande och allmänt totalt jävla udda.Det är inte alltid så lätt att förstå sig på.

Sen hur ska man göra om man inte riktigt förstår, inte kan sätta sig in. Inte säga det som behövs? Jag vet att det finns dom gångerna som man vill ha någon som bara lyssnar och tar in, men vad ska man göra när man vet att man borde säga något. Att det verkligen behövs? Ska man fortfarande sitta där och säga "Mm" och "aah". Det låter så fel i mina öron. Men kanske är det som det borde att repliken "alla är vi olika" går in även där. Men man tycker att när en vän behöver borde man kunna säga något vettigt? Right?

skolaskolaskola

Det finns inte så mycket att göra här.

Öde är ordet *ökenboll som rullar förbi*

Blir man verkligen klokare med åren?

1 månad kvar

Ja...det är nästan så att ironin i allt skrattar en i ansiktet. Hur allt blir precis som förra året. Och så som det brukar sluta. Det måste ske en ändring och det snart, bara så att allt inte kommer på en o samma gång..om det nu tänker göra det, det vill säga.

<3

ready steady go

Bra fredag, bra lördag också. Söndag massa måsten och tråk plugg -.-

Att allt kan vara så självklart men samtidigt som ett enda stort trassel. Som ett garn nystans om en katt lekt med. Först trassla upp sen till en enda stor röra igen. Det är förvirrande. Hur man samtidigt kan vara där uppe men ändå känna sig som om man är väldigt långt ner. Konstigt.

Tänk ändå vad en liten tillsynes obetydlig stund kan betyda så mycket, och förändra så mycket mer. Borde man blir rädd eller glad? Antagligen beror det väl på vad som händer runt om I guess. Men totalförändring kanske är lite väl häftigt. Som sagt det finns väl både bra och dåliga sidor på det mesta. Antagligen samma sak med det här.

Men när något radikalt kommer och gör allt till en enda röra. Så är det väl "bara" till att börja med att försöka lösa allt, sakta men säkert. Försöka vända på det. Se det som något positivt och bara lösa allt från början till slut. Kanske blir det lite fel på vägen, men då är det bara till att ropa. det finns alltid någon där. Man är inte ensam, trots att det kan kännas totalt tvärtom.

En liten tanke

Har ni någonsin tänkt på hur mycket ord kan klanka ner på folk? Hur mycket allt bara kan gå upp eller ner för att det är några ljud som sedan bildas till ord som efter det bildar meningar som du sedan förstår och gör att du känner något. Alltså hur mycket något som anses som så litet kan betyda egentligen. Hur mycket det kan förändra allt egentligen. det är ganska sjukt. Blir så frustrerad på att vissa inte inser det. Kanske är jag en av dom också. Kanske är det ren klumpighet och inte tillräckligt med tanke.

Men i alla fall, ord är läskigt effektfulla. Så kanske bör många (inte alla och inklusive mig) tänka lite mer på vad som kommer ut egentligen. Så att vi slipper missförstånd, onödiga jobbiga känslor och liknande. Eller slippa lär vi ju inte göra. Men lite mindre av det som är dåligt i alla fall. Är så trött på lögner och falska ord.

Sen så kan man tänka för mycket också. Det är ett annat problem som vi tar en annan gång(fast har säkert redan tagit upp det 3000 gånger men what the fuck).

Ja, då var det samma igen då

Glad men frustrerad och pissed off på samma gång. Suck. Man blir ju för fan aldrig nöjd. Ge mig en positiv bild av det hela. Usch vill inte gå runt och vara någon besserwisser. Nej usch o fy o bläää. Någon som kan värva mig till att bli wannabe medlem av positivaklubben?

Tlööt (meningslöst inlägg jaa)

Ja jag är hur himmla trött som helst. Men jag är nöjd, nöjd med allt som har varit i helgen. Okej för att förvirring uppstår o allt de där. Men jag är nöjd ändå. Tack!

Älskar mina humlor <3

Om du inte gillar klagosång. Fortsätt ej.

Nej inte igen, inte igen, inte igen. Jag älskar som sagt mitt meningslösa liv...men inte en gång till..Är trött på det okej?! -.-' Inte igen...det rullar förbi och ekar gång på gång. Orden och tankarna är inte där dom borde. Inte som dom borde. Fan...hur kan man gå runt med en känsla som inte är rätt, som bara är konstigt fel. Paranoid? Äh jag vet inte. Är bara så trött på att allt går om igen. Förbannade jävla hamster hjul. Allt kommer tillbaka. Rörs upp och förstör. Förblindar...eller gör det i vilket fall suddigt. Kan inte se konjunkturerna.

Jag blir bara så trött på allt förbannade jävla falsk spel. SLUTA. Okej för att jag kanske inte kan se klart, men fan kan jag se om inte minst höra era falska sånger. Så bara sluta med allt och som ett litet förtydligande SLUTA...klart som fan att jag beter mig som jag gör. Kom inte och tyck att det är konstig när det är lögner och falska förbannade leenden som trycks upp i mitt ansikte. Gör snart slut med verkligheten På allvar. Så kan jag gå o sova under ett duntäcke tills allt inte är lika målat längre.

För övrigt så ja. Gråta. Ja for no reason. Så jävla irriterande. Hur kan allt bara brista. Ett steg innanför den säkra dörren och så kommer allt. Som en knepig syndaflod som inte går att få stopp på? Det tömmer ut..men rör om ännu mer. Falskhet innefrån också? Nej. Nej nej och åter nej. Det hade ju i och för sig varit som det lilla körsbäret uppe på grädden...toppen på ett isberg. Men Fan heller att vi orkar med det också. Nej det räcker med folk runt omkring. attackerad från två håll, hur rättvist är det egentligen? Men livet i sig är ju inte direkt rättvist. Så vad har jag att klaga på egentligen. När precis. Inget. så hela detta inlägget är ju baserat på något som är i grund och botten naturligt? Men så långt orkar vi inte tänka..elller jag rättare sagt. Så grattis till dej som har orkat läsa igenom all skit som egentligen inte har någon mening.

If I turn into another
Dig me up from under what is covering
The better part of me
Sing this song
Remind me that we'll always have each other
When everything else is gone

Att så mycket kan hända på en dag. Ja det är nästan konstigt.

men jag finns och jag lyssnar, jag lovar att inte bryta min ord.

För övrigt så älskar jag mitt meningslösa liv (även om allt är underligt konstigt och riktigt skevt ibland)

Sen så finns det så grymt mycket att klaga över också. Men vi struntar i de för denhär gången och bjuder er som läser på en mongobild istället..

Blöta löv

Att verkligen känna det där. Det som känns ända in. Känna kylan och nästan ångra att man valde att vistas i det kalla. Men nej. För det känns så underbart. Att bara flumma runt utan någon form av mening. Ja det var något som behövdes. Lite lättare. Det var bra. Underligt är nog påväg att ge med sig för en stund. Inte för man förstår så mycket mer. Men lite mindre underligt just nu bara.

"Sometimes good bye is a second chance"

Ja det kanske är så. Kanske har sagt hej då till allt annat. Och sakta men säkert börjar med det som är nytt?

För vi lever inte länge nog.

Hur kommer det sig att man alltid lyckas med saker som inte var tänkt att det skulle hända. Att man tar människor och ting för givet. Stänger ögonen och blundar för allt. Låter vardags strömmen dra en med mot ett håll som man trodde var rätt, där man kunde passa. "Det kanske passar nån, men inte mig och inte än" Det är ord som ekar, ekar där inne när man blundar. Inte orkar med allt. Inte orkar med misslyckanden och allt annat. Bara för en gångsskull flyta med. Även om det kanske inte är åt rätt håll. Det känns bra, men samtidigt så fel.

Hur kan man sen leta upp något svar utan att riktigt veta vad frågan är. Att låta allt strömma igenom och förbi. Fortsätta att blunda ett tag till. Lyssna...känna efter något som kanske kan ge en form av ett svar. Man kan aldrig veta. Egentligen är kanske svaret att man inte ska leta efter det. Bara låta allt vara som det är. Låta det komma när det kommer. Låta allt få kännas som det känns. "För vi lever inte länge nog för att rätta till allt dom gjort mot dig..."

Livet är väl som dom säger. Inte rättvist. Men man får vara nöjd och fortsätta ändå. Det kommer väl alltid upp och ned gångar. Right?

och jag tycker om er för ni läser en hel del. Trots att det på något sätt står samma sak i varje inlägg. Så tack för att ni låter ögonen falla på mina ord ibland.

Tomt men samtidigt väldigt fullt

Ja det är så det känns. Väldigt förvirrande. Men det har väl något med underligt att göra.



Kent boxen var väääl värd sina pengar <3

En underlig kväll

Sitter här och lyssnar på en hel massa Winnerbäck (ja erica du har frälst mig. Jag lovar jag är fast) och prata med människor. Det är djupt men samtidigt ligger allt på en ytlig nivå..Ganska ologiskt. Men egentligen inte. Det är härligt i vilket fall.

Att musik kan vara så lugnande. Lösa allt för en stund. Höra ett pling från en tangent eller ljudet från en gitarrsträng. Det ger något. Vet inte vad, men det blir lite bättre. Lite just nu, just här i denna stunden. Att texter, lyrik. Med melodier och toner i olika sammanhang kan nå dit de når. Kännas sådär. Ändra allt totalt. Jag förstår inte, jag förstår fortfarande inte. Trots att jag redan har tänkt det här ett ex antal gånger tidigare Som ni också har fått ta del av. Så förstår jag inte.

Det är underligt Ja allt just nu är nog underligt. Lite ur fas. Inte som det borde. Kanske inte lika dåligt som jag har förstått. Kanske bara något mitt emellan. Bara underligt helt enkelt. Inte bra inte dåligt. Bara underligt.

Fröken svår

Igår var bra. Det var liksom lagom. Även om det inte blev som det var tänkt och mycket blev säkert alldeles för mycket och andra saker alldeles för lite (och ja jag känner att detta kan låta väldigt fel men orkar inte formulera mig mer noggrant). Men det är ju en av sakerna som jag verkligen kan säga att jag lyckas med. Sen så missades en hel del också...det var neråt. Också en grej jag är duktig på att lyckas med.

Så det går lite bättre nu...masken kanske är på väg bort? Äh jag vet inte...men okej...är det nu i alla fall...typ lite..eller nåt.

Men Fröken svår är bra...jag har nog kanske blivit en Fröken svår?