Bra fredag, bra lördag också. Söndag massa måsten och tråk plugg -.-
Att allt kan vara så självklart men samtidigt som ett enda stort trassel. Som ett garn nystans om en katt lekt med. Först trassla upp sen till en enda stor röra igen. Det är förvirrande. Hur man samtidigt kan vara där uppe men ändå känna sig som om man är väldigt långt ner. Konstigt.
Tänk ändå vad en liten tillsynes obetydlig stund kan betyda så mycket, och förändra så mycket mer. Borde man blir rädd eller glad? Antagligen beror det väl på vad som händer runt om I guess. Men totalförändring kanske är lite väl häftigt. Som sagt det finns väl både bra och dåliga sidor på det mesta. Antagligen samma sak med det här.
Men när något radikalt kommer och gör allt till en enda röra. Så är det väl "bara" till att börja med att försöka lösa allt, sakta men säkert. Försöka vända på det. Se det som något positivt och bara lösa allt från början till slut. Kanske blir det lite fel på vägen, men då är det bara till att ropa. det finns alltid någon där. Man är inte ensam, trots att det kan kännas totalt tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar