När man nästan har börjat hoppas, alltså hoppas på riktigt igen så kommer ett sådant där slag rätt i ansiktet. Vad ska man göra åt det egentligen? Falla till marken, ligga där o och kvida. Nej. Men samtidigt är det ändå så konstigt svårt att resa sig upp ta tag i det och fortsätta antingen framåt eller åt ett annat håll. Är väl egentligen därför jag sitter här och klagar om en massa skit istället. Men är så trött på att det bara händer samma saker. Igen och igen. Okej då. Inte alltid samma. Det kommer ju trots allt nytt, enda problemet är att minnas det nya som förhoppningsvis är lite bättre än "samma".
Det finns så mycket som inte syns. Som människor inte vet. Ibland är det nästan läskigt hur blinda folk kan vara. Trots att självklarheten står rakt framför dem och lyser som dem rätt i ansiktet så väljer man fortfarande att blunda. Eller så är man redan bländad för att inte se. Är rädd för att bli sådan. Om jag inte redan är det. Kanske är därför jag inte minns det bra och fortsätter i samma mönster. Har blundat för länge. Nä, sånt här blir man ju bara ännu mer knäpp på. Visst är det antagligen meningen att man ska lära av sina misstag. Men om man inte gör det då? Om man bara upprepar allt om och om igen? Vad gör man då?
1 kommentar:
*bitchslap*
Vakna upp!
börja med att förklara det uppenbara för oss som inte förstår... ingen kan vara tankeläsare. Ingen kan veta hur du mår, ingen kan se hur dina känslor är på riktigt om du inte låter oss försöka. Förklara om och om och om igen allt som är så uppenbart. Det är hemligheten med människans bearbetningssystem.
Det funkar inte att leva för alltid på autopilot. Ibland måste man själv trycka på den röda lysande knappen och ta spakarna själv. Jag kan aldrig nå ditt flygplan om du flyger så högt upp bland molnen. Om du inte delar med dig så kommer bränslet och syret ta slut och du kommer krascha från 10 000 meters höjd. Låt mig bli din fallskärm? Det är ditt val när, men alla måste testa fritt fall för att bli fria från det som fängslar...
Jag fångar dig innan du träffar marken. Men du måste våga
för att lära dig flyga
med dina egna vingar
det är så mycket vackrare
än att resa med jumbojätt(att resa med grupptrycket, media och ideal)
"När jag blir grå, när jag faller orkar du för två? När idag blir igår kommer du att älska mig då"
"Jag faller, faller, faller"
Skicka en kommentar