torsdag 27 november 2008

skolaskolaskola

Det finns inte så mycket att göra här.

Öde är ordet *ökenboll som rullar förbi*

1 kommentar:

Fjärilsflickan sa...

Ökenbollar är ändå ganska fina om man ser dem ur rätt vinkel och med vackert ljus...

En liten vindpust rörde om några sandkorn på marken. Precis ovanför kunde man se luften vibrera av hettan. Det var i en öde ökenstad, så långt bort från verkligheten. Flickan kämpade vidare och den varma marken svedde hennes bara fotsulor. Svetten pärlade sig i hennes ansikte. Skulle hon någonsin komma fram? Skulle hon klara sig igenom torkan i hennes hjärta? Lungorna sprängde och halsen skrek efter vatten. Ett litet steg i taget så att sanden på gatan yrde. Det enda som rörde sig var en boll av torkat gräs som rullade över gatan, så som i en gammal vesternfilm. Rörelsen mitt i allt det stilla var egendomligt vacker i det starka solljuset. Facinerat stirrade hon med sina bruna ögon. Hon märkte inte ens skuggan som tornade upp sig bakom henne...