Numb

Jo, det finns en del att tänka på..man blir lite bortdomnad lite vilsen. Men på något sätt känns det ändå bra. Några svar..och visserligen frågor senare, så känns det ändå helt okej, det gååår att släppa för ett tag.

Sen träffa två små söta töntar igår var mys..även om det bara blev en kortis så var det ändå härligt..alldeles för länge sen.

När det är kallt om fötterna och frost på fönstren (och även snö på marken?!) så vet man att det är jul..eller vad säger ni?

God jul en dag i förskott helt enkelt.

Possibility

Ja, det är så konstigt, allt är så konstigt. Möjligheter verkar omöjliga. Det som verkade omöjligt blev helt plötsligt möjligt. Vad ska man göra av tiden?

Hur ska man veta om det man gör är åt rätt håll. Satelite Heart. Går det att ha kontroll, eller ligger allt hos slumpen, ödet. Vart gör vi av det vi har egentligen, önska bort tid som om den finns i evigheter? Roslyn. Jag har ingen aning, vi är tillbaks på noll. Det har blivit lite tomt, men det känns ändå bra. Done all wrong. en bra tomhetskänsla. när hände det senast?

Sen till m, e, h, flo', c, och alla andra värda att nämna. Ni borde veta hur sjukt bra ni är <3

the worst of me

värdelös dag med värdelösa ord och värdelös luft som inte ger mig något syre.

We are the people

Det finns inte så mycket att säga egentligen. men för att folk inte ska klaga på att det är tomt på inlägg. så ja. varsågoda.
Har förövrigt klippt mig idag. tror jag är rätt nöjd faktiskt, även om det inte är så stor skillnad så ja, det blev nog bra.

tack för övrigt

Brick By Boring Brick

Jag vet inte fjärilsflicka vad det är, det bara ligger. Smått i jämförelse med annat skulle jag tro, men det finns tillräckligt. Vad "det" nu innebär.

Så mycket som man inte ser, som bara springer rakt förbi en utan att man ens hinner blinka. Sen står man där handfallen, ser men kan inte hjälpa.

Suburban Knights

jag hatar det här jag hatar det här jag hatar dethär jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här jag hatar det här

okej, det sista var la kanske inte riktigt sant. Men jag är trött på det i alla fall. Vad "det" nu ens innebär.

Sweet Goodbyes

Det är så mycket som händer. Vart ska man börja och vad ska man egentligen tro?

Men det känns lite bra, lite dåligt..lite allt.

OCH jag har hittat en låt som jag har letat efter och haft på hjärnan i över 2 år. 2ÅR gott folk. Men nu har jag den.

Bleed It Out

Jag har ingen aning. Jag är hemma, det är skönt.

jag vill fortfarande borta. Där. Slippa det ett tag till. Istället för att klockan 0357 känna stress och insikt som ett hårt äckligt slag i magen. Sen inse att så mycket mer är förändrat. Inse hur mycket man inte vetat om. Så mycket man förträngt. Det gör inte slaget lättare. snarare som att sätta på en hjärnhandske. Att inse att man varit blind, sen förträngt det man inte sett. Tack.

Men det var bra, sen kom verkligheten tillbaka och nu är man tillbaka på samma plats som man lämnade, cirkeln är sluten åter igen.

We are the Kings and Queens of promise

Ignorance

Är trött på alla masker, på alla låtsas leenden. Jag är trött på att låtsas. Trött på att åka upp och ner hela tiden. Okej, jag visste att i och med att jag var på toppen så skulle verkligheten och vardagen komma där med ett knytnävsslag, men att behöva låtsas, gömma undan tornadon för att andra falska masker inte ska se, det är totalt värdelöst. Så jävla värdelöst. Trodde inte det skulle bli så snart, så pang bom. Så tomt. Så förvirrat. Så underbart härligt så det finns inte samtidigt som på sidan mittemot finns det ett raserat torn och ett hål.

vad väger mest, vilket är lättast att ignorera?

Tack GD för världens bästa kväll. och tack till Compadre för världens bästa resa och födelsedagspresent!

Have you told them how much you love them - tomorrow it might be to late. Klassiska visdomsord, men det är sant, tänk på det en extra gång nästa gång?

In This Moment.

Förvirringen är tillbaka där den ska vara. Kanske inte borde vara där, men den finns. (Pain)
Cirkeln är sluten.
Igen.

Blev ingen revolution denna gången heller. Men finns det så mycket man kan revolutionera mot?
Går det?
Finns det tillräckligt med ord och gärningar för att ändra, för att bryta det redan inristade mönstret.
Som en tatuering. (Become Who You Are)

Är det permanent? Är det så tydligt mot blek hud, går det att se?
Vandrar i upplyst mörker utan att riktigt se vart stegen tar vägen. (Let This One Stay)

Minnen som virrar. Tankar som flyger. Vart ska vi ta vägen?
Vart ska jag ta vägen? Vad ska man göra? (To Shine for you)

Relient K

I gotta get out of here
And I’m begging you, I’m begging you, I’m begging you to be my escape

Want to be my escape?

Waiting

En dag och natt med så mycket ord, det var så länge sen. Så behövligt. Så bra. Fått mig att inse. Tack för din underbara existens.

Sen kommer igår..som också var bara så bra. Upp. Också Tack.

Sen kommer idag. Väntan, med förväntningar. Får se vad som blir av dom. Men hoppas på att det ska bli bra. Vill verkligen inte att något ska kunna slå ner mig härifrån nu. Inte just nu.

Väntan. Tid som gått och tid som kommer. Nu. Tack för allt.

Album. This Is A Fix

Here I am again.

Vet ni hur otroligt bra allt känns för en stund? hur glad man blir när solstrålarna värmer en nästan lika mycket som orden och sångerna man fått höra de senaste 20 timmarna. Ni är helt fantastiska..och jag älskar er alltihop. Så länge jag har er vet jag att hur mycket neråt det än går så går det att ta sig upp igen. Inte klättra på er..men kanske klättra tillsammans någon del av vägen. Kanske att man får just sådana där ord man behöver.

Om ni bara visste <3

Come Clarity.

Då var allt tillbaka där det ska, fast med lite mer på insidan, det finns grymt mycket att tänka igenom just nu. Så mycket bra, så mycket mindre bra. Allt känns konstigt.

Det känns som om det var igår, det känns som om det var evigheter sen. Känns som om det varade länge, känns som om det varade i en sekund. Vad hände med tiden?

Om något var suddigt och knepigt innan..så vet jag inte vad man ska kalla det här. Allt är kristallklart, samtidigt som allt är bakom en tjock slöja av tankar. Jag har ingen aning om vad som är vad egentligen. Det går runt.

Men på många sätt är jag glad nu. Jag har Er. jag har så mycket mer nu när jag kom tillbaka hem. Fast lite saknar man. Sen att man börjar koppla på hela världen igen. Inse hur äckligt orättvis den är är inte direkt roligt. Åt helvette med det. Om det bara fanns något jag kunde göra.

Tomt.

Ja, det blev faktiskt tomt. Redan nu. Vad är det för fel, kan inte saker gå åt rätt håll för en gångs skull. Bara lite mer upp. Innan saker och ting kanske börjar vandra nedåt igen. Vilket vi inte hoppas på, men vintern är mörk och lång. Det vet vi väl alla allt för väl..

Men chock, sen tyst. Sen tomt. Huvud på sned. Inget blir som man tänkt. Förväntningar förändras. Det som var blir framtid. Ingen förstår sig riktigt på. Inte ens jag, som borde ha lite förståelse, lite koll. Har istället noll koll. Dåliga dagar är verkligen dåliga dagar. Det suger. Men man ska inte döma hunden efter håren eller hur är det? Jag får helt enkelt inte dra förhastade slutsatser. Dessutom ber jag om ursäkt för min virrighet det senaste. Men det är väl för mycket med att gå upp tidigt på mornarna nu för tiden antar jag. Kortslutning. Åt helvete. *suck*

midnight regulations

Så mycket. Så lite. Så mycket ingenting av så mycket allting.

vart tog tiden vägen?

Allt blev bara så bra, men det är ändå så långt borta så det känns dåligt. Det som kändes bra börjar tankarna ta över känslan. Fånga den. Inte bra.

Varför går det som det går?

Allt är bara förvirrande Just nu härligt förvirrande.

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er.

Ja. Så som titeln lyder. Fast jag tycker nog att ni är vackrast i världen också. Så det blir väl någon form av bra balans. Era lysande klara färger mot världen..världens färger speglas i er. Ni har sett så mycket mer, varit med om så mycket. Jag vet inte vad. Kanske är det just det som har fått er att lysa. Kanske är det naturligt redan från när ni var små.

Hur ska man någonsin kunna återgälda det ni har gett mig? Jag har inga ord eller gester till ens en bråkdel. Så otroligt mycket har ni gett, har ni strålat. Så mycket sanning. "om jag gör bort mig inför dig, spela roll" Tänker alldeles för mycket, men denna sommaren är ytterligare en sommar av ord och nattprat som har förändrat min syn på så mycket. Som har fått mig att inse saker. I viss mån förvirrat mig. Men vad gör det.

Ord som binds samman, bildar sånger. Kanske några löften på vägen. Bildar en väv av något ogenomträngligt. Bildar band. Små tunna silkeslena band, hårda som stål. Några kanske går sönder ibland..men vi har lagat det som gått sönder. Bildat nya sånger och förstärkt banden. Men snälla, vad ni än gör. jag vet att jag har sagt det förut. Men sluta aldrig att lysa. Försvinn inte. För ni borde bli sedda, för de fantastiska människorna ni faktiskt är. Världen borde se er.

(och tack till M som introducerade mig till Emil Jensen)

Double nature

Trots att det har försvunnit så mycket, så mycket som har blivit borttappat. Så känns det ändå som om jag har hittat tillbaka till något. Fast allt bara snurrar.

Ever since..I was 8 or 9.

Jag vet inte vad egentligen. Ena stunden är toppen, nästa börjar knepiga saker smyga sig på. Göra sig påminda. Visa att vi inte heller är bortglömda, allt är inte så bra som det verkar. Det finns fortfarande en verklighet. Kall och hård sådan. Men även den mjuknar och värmer ibland. Frågan är om man verkligen ser dom stunderna och verkligen njuter av dom? Är man verkligen närvarande när man borde. Eller låser folk in sig från det som är kallt..för att sen inte riktigt kunna känna värmen? Det är verkligen en emotionell vetenskap. Som ingen kanske riktigt förstår sig på. För ingen av oss har samma bild av den bistra och ljuva verkligheten. Visst tycker jag att vissa kan behöva ett wace up call för att sluta gömma sig i sina fake världar. Men kanske är det som jag eller du ser som verklighet. För svårt? kanske för lätt? Ingen kan någonsin vara säker. Ingen kan nog vara riktigt säker på vad som är bra eller dåligt.

6 månader eller 6 minuter?

Det känns som om det var så länge sen nu. Så mycket har hänt, men ändå är allt så nära som om det kunde ha hänt igår..och det som hände igår kunde ha häänt för några timmarsedan. De som hände för några timmar sedan kanske bara känns som om det skedde för några futtiga minuter sedan. Allt är verkligen invecklat, kanske mer än det borde vara. Vad vet jag?

Men tack för all ord och viskningar de senaste dagarna, ni, som jag antar och hoppas på att ni vet vilka jag syftar på med ni, gör allt väldigt mycket bättre. Gå igenom minnen, nya som gammla, komma ihåg det som hände då förlängesen, eller det som hände bara för några månader sen. Ord som flyter, fram och tillbaka..formas av tankar och minnen. Kanske en tår fälls då och då, varvat med leénden och skratt. Det finns så mycket jag vill säga er, tacka er egentligen. Men finns inte tillräckligt med ord, och med tanke på att jag bara skriver det här bevisar väl hur patetiskt det skulle låta i verkligheten.

Jag är verkligen glad att jag har er. Tack.

I said maybe.

Vad gömmer sig egentligen bakom ett leende? Alla dessa ord och skratt som klingar i en värld av förändring. Är det osäkerhet? Osäkerheten och rädslan för det nya, ett sätt att dölja samt försöka koppla bort det som vi inte vill se. Eller bara något enkelt som förgyller en sekund av något som kanske vore något helt annat egentligen? "det krävs bara 2 muskler för att man ska le" kanske är det lättare att måla på ett leende, avvisa alla misstankar om något dåligt. Jag vet inte, men är trött på alla på klistrade leenden och fejkade glada ögon. Suck.

Kan inte vi människor bara vara människor för en gångsskull? Sluta för en stund med att jaga det perfekta livet, som vi egentligen vet inte existerar. Fast det kanske är till att ta i, men förstår ni vad jag menar. Perfekt är inte alltid det vi tror det är. Sen tror jag knappast det som man i nuläget perfekt är så bra och fantastiskt. Så ju närmare vi kommer "perfekt" desto mer "perfekt" vill vi ha, ouppnåeligt helt enkelt. Visst kan man känna att den stunden var perfekt, eller han/hon är perfekt..men ju mer vi tänker desto mer kommer vi fram till att vi kunde ha ändrat saker. Eller att personen inte alls är som den verkade. Det finns en baksida på allt.

det fannns ett kanske..men det verkar ha blekts bort..

I'm never sure of anything with you.

Now all good things comes from you.

Är inte säker på något..tror jag har låst in allt igen. För att slippa det. Orkar inte med mer tänkande, vill kanske inte tänka heller. Trots att det är just det fortsatta tänkande som kanske är problemet. För mycket och för långt. Vågar och vill. Men vill och vågar inte på samma gång. Suck. Men vad vet jag. Det är i alla fall sol och varmt nu..borde ge en liten skjuts uppåt, men jag kan nog aldrig vara riktigt säker på det där. Det är i vilket fall somhelst sommar nu, det är bra.

jag tycker om er.

What have I done to fall so hard?

Spot on and around.

Glad midsommar i efterskott då, eller vad man nu säger.

Tänk vad livet är kenpigt ändå..nämen oj grattis...har du kommit fram till det ALLDELES själv??. Jo jag vet...det är en klassisk line. Men ju längre detta går desto mer knepigt blir det. Inochut..utochin..vilket är rätt håll..egentligen?

Sen, när man får en liten stund av kaos, ett ,på något konstigt sätt, underbart kaos men som inte gör något klarare. Men gör det ändå lättare att andas. Tänka lite mer fritt igen, kanske våga lite mer eller våga någon annanstans. Blir bara förvirrad.

som sagt glad midsommar

Finally!

Sommarlov!!!

nu är det äntligen sommarlov, gaaah...man kunde ju hoppats på att vara friskare och bättre väder..MEN det är faktiskt sommarlov..behöver inte tänka en enda tanke angående skola eller liknande på 9 veckor. 9 veckor av frihet.

Äntligen lägga problem åt sidan, eller i alla fall vissa av dom, vissa ligger ju kvar..men det tar vi när allt peppe för sommarlov lägger sig, vilket vi hoppas på att det aldrig gör. ÄNTLIGEN.

Det är över.

Det är äntligen över..alla prov..alla redovisningar..hade det sista idag, Gick väl som det gick..men det är över! Sen finns det nog kanske anat jag börjar misstänka är över..men det tar vi när vi verkligen vet något.

mysko väder idag..ena stunden fryser man häcken av sig, nästa svettas man, i tredje börjar det fan regna på en..vad är problemet?

suck, men det är i alla fall över..vet inte om allt är positivt, men det är alltid något.

2 dagar senare

Japp, nu har det gått 2 dagar, allt är sig likt och jag kommer antagligen låta allt rinna ut i sanden igen..

I brist på fantasi så ska ni få lite klagan...

3 timmar...eller okej, lite mindre eftersom jag gick tidigare från skriv och läs. MEN ÄNDÅ. 3 (i alla fall planerade) timmar spanska prov. Jag som knappt pallar 75 minuter i vanliga fall. Detta var verkligen den mest ruttna tisdagen på grymt länge, för bra lär det knappast ha gått. Koncnetrationen var fixerad på annat, vilket inte prcis gjorde det lättare när man ska lyssna på brusigt ljud och spanska personer som MUMMLAR på spanska. uff. Ge mig bara godkänt så är jag nöjd sen.

suck, något mer jag ska lyckas med att strula till på vägen?

för övrigt så är det i morgon det gäller..

5, 4, 3, 2...

2 days to go

Nej, det är verkligen inte långt kvar nu. Även om jag hade velat ha ett minne mer med mig nu, ett som inte blev som det var tänkt. Det var bra, det ska bli ännu bättre. Snart är det sommarlov!

Mood Swing Roller Coaster.

Varsågod. Ta plats.

Inget nytt. Stress, jäkt, hit dit, allt som ska vara gjort och inte gjort. Allt man vill men inte kan. Allt det där blir ett jväla långt tåg tillslut. Ett tåg som man sitter längst bak på, ser allt framör sig. Allt går bra. PLatsen när man är precis på topeen, man får den där sista snärten som ger den grymt sköna känslan i magen, samma plats som trycker ihop en själv..längst där nere. Drar ut, tänjer på gränser.

Jag har inget emot att tänja på gränser. Men i vissa lägen blir det bara fel. Väldigt väldigt fel. Fast kanske, "by the end of the ride" så kommer man vara nöjd. MEN, lite tidigt att tänka på de nu..får se fram emot nästa hisnande uppförsbacke som kommer ge en skön kick i magen.

What if?..

Måndag O.o

Just när man trodde att en måndag inte kunde bli sämmre..men jo visst lyckas man med det.

Fan. Jag hatar måndagar, så är det bara.

Sämmre och sämmre på det här..

Ja, då var det dags för någon form av uppdatering då. Vet inte vad det skulle vara nödvändigt för..har ju inte hänt direkt jätte mycket. Förutom en trevlig övernattning hos en älskad vän och lite volley spelande.

Känns så tragiskt att inte ha något att skriva om. Kanske är bra på något vänster. Eller så är det bara ett tecken på någonting annat.

9 dagar kvar..

13 dagar kvar.

Jahopp. Då var man sådär lite smått frustrerad igen, men denna gången vet jag att det bara är jag som tänker ALLDELES för mycket. Förväntar mig för mycket också. Suck O.o

Imorgon..blä på svenska tal. Men det är fredag och imorgon är det bara 12 dagar kvar. Nej jag tänker inte säga vad det är jag räknar ner till ^^ om man inte har listat ut det då *piktillhanna*

"hmmm.. kanske bäst att bara leva i nuet och se hur allt blir ^^
eller något.."

jag borde nog satsa på det. Lika meningslöst innehåll som alltid.

blöh. ( men det är bara 16 dagar kvar)

Känns som när man är liten och inte hittar ut ur tröjan som man 'kan' sätta på sig själv.

Riktigt förvirrande. Vet inte ut eller in, allt har gått så fort..och om det fortsätter har jag snart inga ursäkter kvar. Vad gör jag då? Tough luck eller vad?

Uff. Jag borde sakta ner. Säga stopp, eller något. Men det är så svårt. Vet nog egentligen inte hur man gör. Läskigt är det i alla fall.

Bara 16 dagar kvar :O

Att hoppas?

Vet ärligt talat inte om jag vågar mig på det. För ju mer hopp..förväntningar desto mer misstolkningar och fel. Eller, det har varit så. Man ska aldrig sluta hoppas. Jag vet. Men när det känns som något litet och obetydligt, som samtidigt kan förändra tillvaron totalt. Ska man våga börja? eller ska man vänta lite till? Tror jag kommer vrida huvudet ur led om man ska behöva fortsätta tänka så fruktansvärt mycket. Någon som vet hur man slutar?

We talk a little relationshit
While listening in to 'Lover's spit'
My thoughts go like... (toetoetoetoetoe)

-VOICST

Ja, hur ska man göra nu då? Äh..det blir som det blir.

You're the nicest thing I've seen.

Kanske..?

så mycket som händer..alldeles för mycket tankar som snurrar och i viss mån förstör. Brainfreeze. Fast motsatt håll..överarbetad. När allt äntligen börjar gå åt lite rätt håll (eller snarare kanske rätt håll) så ska man börja tänka alla 3000 onödiga tankar som bara är ivägen. Vissa kanske inte ens har med saken och göra, men ändå ligger dom där. Ivägen. Tar energi.

Sen ska man alltid lyckas med att krångla in sig i ett hörn, sätta sig där eftersom allt bara kommer tillbaka. Låta allt sväva. Tända släcka ljuset några gånger. Fortsätta inse vad man kunde ha gjort och vad man borde göra..trots att man inte vill. Inse att man kanske går åt fel håll i nuet också. Snurrar till tillvaron på alla möjliga vis.

Även om förvirringen smyger sig på igen, trots att allt inte är som det kanske borde..det är ändå bra. Det rullar, är bara rädd för att behöva åka ner en gång till. Men nöjd. På något konstigt sätt nöjd...

Sammanfattning.

Även om igår (alltså 30:e april om någon skulle missuppfatta) inte alls slutade som det var tänkt och början gick åt helvette. Så är jag ändå fruktansvärt nöjd.

Tänk att bada i (is)kallt vatten kan göra att man mår så himla bra, att bara sitta där på en sten sen och känna hur värmer sakta kryper tillbaka ut i kroppen (jag ska hålla mig frisk)..titta ut över vattnet säga hej då till solen och dela minnes ord med en nära vän. Inget mer behövdes. Ändå visade det sig att nytt folk och nya människor var närmare och socialare än vad man först trodde. Så nya vänner blev bra det med. Så jag har inget att klaga på, allt är som det var..eller ska vara. Jag trivs för stunden och nu är det äntligen långhelg. Ska njuta allt jag kan in i det sista.

Varför lyckas jag alltid med det där, det som man inte borde lyckas med, gång på gång?

Oj..uppdateringar är inte min grej tror jag..

hm..finns inte så mycket att säga.

2 älskade töntar har åkt till tönt Frankrike..känns er saknade.
1 lika underbar tönt är borta i tönt Skottland och är också grymt saknad.

och ja. Ingenting hänger ihop någonstans..som vanligt. Alltid lika borta.

Känn er grymt tönt saknade allihopa. <3

tick tack.

Sista dagen av frihet går snabbt mot sina sista minuter, tyvärr -.-

men on the birght side så är det bara 8 veckor kvar..och med tanke på hur fort de 6 som var innan lovet gick, så hoppas jag att det går fort. På ett sätt är det hur fucking jväla skönt som helst. Sen så ja, lite halv depp också..men aja, det löser sig väl.

Vill ha sommar!

Ego blomma.

Inte så mycket att säga, egentligen, allt fortsätter i samma takt som förrut. Några till ego pics..några andra bilder. Tänkte egentligen visa en eller 2 här, men orkade inte så ni får läsa lite onödigt som vanligt.

Det luktar till och med (nästan i alla fall) sommar. Vilket gör mig lite extra..vad ska man kalla de? Glad? Längtar i vilket fall som helst som en galning. Men snart är det bara 8 veckor kvar. Snart, men ändå så fruktansvärt lålngt borta..om man tänker på vad som ska hinnas med under alla veckor. Då går man nästan ner sig med en gång.

Usch.

Smått.

Det är ganska tomt faktiskt. Men det är i alla fall lov, och det är väldigt mycket bättre än inget. Men det är väl typ bara 8 veckor kvar till sommarlovet efter det här. Det ser jag som något positivt...även om vi kommer splitras lite grann. Det är ändå så underbart.

Ge mig sommar <3

Sooool.

Tro det eller ej, men det var faktiskt sol. Varmt till och med. Underbart. Synd bara att det är så otroligt långt kvar till sommaren. Eller..kanske inte egentligen..men det känns så. Sommar, så långt borta. Massa minnen. Uff.

Trolla bara bort allt. ?.

All the world. osammanhängande, ja tack.

Det är lite läskigt. Lite kul. Lite borta. Lite överallt.

Herrarna vann. Grattis till dem (Y)

Huvudet är lite mer grumligt och borta..men samtidigt är det ändå så självklart. Som vanligt egentligen..men men. Det är i alla fall ljusare på kvällen nu. Det är ett plus i min värld. viserligen mörkare på morgonen. Men det löser sig snart ändå.

Jag gillar VÅR.

Flum.

-Människa...
-Du med. <3

Det finns så otroligt mycket att gräva i , leta efter, glömma bort. Men mycket är från då och kanske borde mer fokus ligga på nu? Men nu, förut var trevligt. Jag älskar, med betoning på älskar, flum. Även om det innebär att man kanske gör bort sig totalt, kanske skäms i efterhand så är det så totalt jävla underbart att bara släppa allt. Skita i allt. Ännu mer kommer kanske i kapp senare. Men den lilla friheten i en gråhåla gör många saker mycket lättare. Gillar inte grått, speciellt inte en grå håla som man tvingas bo i. Men då är flum och pepp personer bra.

Det är ner, men kanske nöjd ändå, på något vänster.

You made it clear...

Upp ner, hit och dit. Som vanligt. Förstår lika mycket som vanligt. Ändå är allt självklart, fast det är mer dolt än synligt. Ett problem. Som så mycket annat i denna världen. Varför klaga egentligen. Sen när har man INTE ett problem någonstans? Antingen stora eller små, men de finns där. Kanske dags att börja se annat också. NÄHÄ, tänker säkert alla. Jo, faktiskt. Problemet är bara när man är en sådan pessimist är det grymt mycket lättare att hitta problem än möjligheter. Något är borttappat på vägen. Får vända, gå tillbaka och se om man kan hitta något på väg till just tillbaka.

Kanske en en liten bit rosa i en grön gräsmatta från en mysig kväll för allt förlänge sen. Det går fort, så långsamt. Alldeles för fort.

You made it clear. I was dead wrong.

Fredag. (Titta hanna jag skriver faktiskt)

Ja, det är faktiskt fredag. Jag brukar tycka om fredagar. Egentligen. Men idag slår till och med måndagar. Jag lovar, i min värld är det fan illa. Sen är säkert massor mitt fel också. Har kanske inte varit jätte bright om man säger så. Men ändå. Tack för att det finns människor som kan pigga upp.

I grunden kanske hela veckan har varit ner och fredag botten på allt. Började inte bra. Tisdag sämre Onsdag. den var i och för sig okej. Torsdag började vandra neråt igen. Men fick slå massor så har i alla fall fått avreagerat mig lite. Men det hjälpte ändå inte för idag. Argh.

Är så trött på döda blickar och falska leenden Seriöst. Är visserligen medlem i den klubben också, men om man ser ut som pessimisten nummer 1 får man antingen 1000 klagomål eller 10000 falska frågor om vad som är fel. Orkar inte med det. Inte när allt egentligen borde vara lite bättre, lite mer..vår? För ja. Det är faktiskt vår nu, även om den antagligen är på väg bort igen så har det i alla fall varit sol, varmt och väldigt mysigt. Yes. Något positivt med denna knepiga vecka i alla fall. Men. Det är ju som sagt på väg bort igen så. Ja?

Hoppas verkligen ni tjejor har det bra på Thåström ikväll också!

Jag vill också.

Kommer kanske.

Ingen som vet.

Hoppas.

Onödiginfo 3

Så mycket överallt. Verkligen inte mycket som gått som de borde idag. Kom inte dit som var tänkt att jag skulle. Motarbetande är bara förnamnet. Men det går ändå. Mycket ner och Lite upp. The show must go on eller vad heter det? Men som sagt. Okej , är väl en bra nivå.

Nöjd tillslut.

Impuls.

Igår var trevligt. Först flum. Sen lite halv segt. Sen ut och flum promenad. Sen fortsatt flum och massa annat.

Underhållande kväll helt enkelt.

Sommar.

Kanske kanske kanske.

Kanske blir Mando den 24:e. Allt kanske går lite bättre snart (efter man har fått tillbaka spanska provet då O.o) Kanske går något som man vill. Ja tänk för att kanske så ska jag på festival i sommar trots allt.

Kanske blir det massa massa musik <3

lalalala typ, ungefär. nästan.

Underligt. Riktigt jävla skevt egentligen. Men as usual orkar jag inte tänka mer på det. Gömmer det någon annan stans till någon annan gång (som aldrig kommer hända men ändå) Lite tid och alldeles för mycket onödiginfo.

So long suckers.

Pain in the ass.

Okej, jag vet att det är bra, man ska kunna ta beslut och så vidare. Men orka med det nu. Timmarna bara går och man måste bli säker. Spelar säkert ingen roll längre fram ändå. Samma som på högstadiet "ni måste plugga, höga betyg" osv, annars klarar ni inte framtiden. De kommer ju knappast att synas. Eller det kanske gör de, men det vi gör nu är det som syns mest. Innan nästa gång.

Att ha val på val på val och sen samtidigt inte förstå något. Tiden som tar slut samtidigt som man inte blir mer säker på något. Det suger verkligen.

Sen att så mycket annat har ändrats gör ju inte allt bättre. Kanske är det jag som försvinner in i någon annanstans. Tar distans från allt och alla. Sätter på autopiloten och hoppas på att det går bra medans jag kan springa och gömma mig under tiden. Eller så är det allt annat som ändras samtidigt. Så det skär sig, krockar med varandra. Visst gillar man väl förändringar men as always, inte allt på samma gång. Det är väl det som är en liten anledning till att jag beter mig som pain in the ass. Det är egentligen inte meningen. Det råkar bara bli så. Försvarsmekanism? Jag vet inte, har väl ingen egentlig anledning eller ursäkt. Men ber om ursäkt för det ändå. Att vara pain in the ass är inte toppen och behöva umgås med en är väl antagligen inte så underhållande det heller?

Och en kombination mellan stress, press och allt det andra är nog inte bra. Inte bra alls, för någon.

Blablabla

Då var nästan det mesta avklarat hoppas jag. Nu kanske man äntligen kan börja fokusera på en sak i taget + träningen då. Istället för 15000 olika saker som ska ihop och snurra runt och jag vet inte vad. Man blir inte smartare någon stans. Hur mycket man än behöver så går det egentligen inte. Det flyter, i sin egen värld. Blir bara så trött på allt. Kan det inte bli vår...sommar snart?

Allt går så långsat ultra rapid. It makes no sence. Kan kanske få fortsätta så tills man äntligen är där, när man sen är där kanske man kan dra ner långsamt ultra rapid till bara långsamt? Äh. blablablaover and outblablabla

Värt att kolla in ändå?

Kort och gott.

Har haft det väldigt mys. Önskar jag kunde sätta ord på allt, men det är svårt. Jag hoppas verkligen du vet vad allt betyder <3

BLÄÄÄ

Fuck all spanksa. BLÄ. Är trött på det. känns inte som om vi har haft lov överhuvudtaget. Pang på hej 2 prov sen hej 3 prov på rad sen oj veckan där på 1 prov till och vad händer veckan efter nämen OJ kunde vi inte hitta på något bättre än ett prov till? nej, så klart inte.. sen kommer vi säkert smyga in lite mer saker som borde ha fått en plats där redan innan. Uh -.-

Vill bara få bort skiten..pallar fan inte mer..och allt so far går bara neråt. känns ju toppen O.o usch. Orkar inte ens krypta mitt klagande.

Det suger, kan inte sova, orkar inte plugga, hinner inte med folk, men försöker träffa er ändå (tack <3)>

Depp, depp, depp. Ner, ner, ner.

Orkar inte sitta här mer. Fantasin ligger ännu längre ner än vanligt. Suck.

Är så äckligt trött..men jag har så äckligt mycket att göra. Ge mig mer sol, ljus. Vår.

En resa.

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde resa tillbaka, till det som var. Till då jag inte behövde tänka så onödigt mycket, fokusera på saker som betyder och gav så mycket mer. Kan man lära om sig själv, till det som var, till så som man var?

Kanske var man inte en bättre människa, mådde kanske inte bättre då heller. Men minns det inte i så fall. Har lätt för att glömma. Förtränga. Sådant som man inte vill se, påminnas om, raderas och slängsbort. Samlas på hög inne i det inre Istället för färg så täcks allt av gråa nyanser som skiftar mot lite mer vitt eller svart. Aldrig färg. Inte någonstans. Det är tomt på färg. Förutom när man tittar mot stjärnorna. Om man tittar på er får allt lite färg igen. Allt speglas i ert fantastiska ljus.

Men för att gå tillbaka till ämnet igen. Att resa i det förflutna. Det som varit. Är det något man skulle våga? Var det så bra som man kom ihåg? Sen det där med att "smälta in", usch, men det hade väl också varit lite problematiskt antar jag. För då är inte nu. Det vet ju alla.

Allt är en enda röra och jag saknar tiden "då". "Då" den tiden då man inte behövde tänka lika mycket, inte behövde bry sig om orden. Nu måste allt flätas samman till något som inte gör lika ont, men ändå när man väl har skalat av alla algren. Gör det inte mer ont då?

Då, nu, framtiden allt är lika förvirrande om inte mer än förr. Är så mycket jag saknar, så mycket jag vill, så mycket jag längtar efter. Men får det inte till att gå ihop. Nej. Det går verkligen inte.

(sen råder jag alla som inte har sett Freedom Writers att göra det)

Soffpotatis.

Det är så de känns alltså, usch. Jag som skulle försöka träffa en massa folk. Så stannar jag kvar hemma hela dagarna istället. Känns såå "bra". Uff. Någon som känner för att hitta på något, snart. Eller i alla fall försöka planera in något, för jag verkar ju inte direkt vara så aktiv när det kommer till sådant har jag märkt. O.o

Over and out// Soffpotatis

Tanke.

Man är så liten i det stora. Det är så mycket nu som man kommer tycka är självklart sen, när man har nya problem, andra faser att gå igenom. Kanske har man förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Om man nu skulle lyckas med att få samma problem igen, så kanske man kan lyckas ta sig ur det snabbare och komma ihåg hur man gör denna gången. Allt är lite läskigt när man är så lite som man är, vi människor tillsammans kan vi bygga hus som nästan kan röra vår himmel. Utplåna land och djur som om vi inte gjorde annat (vilket vi egentligen inte heller gör men ah.) Men när det kommer ner, till var och en av oss är vi väldigt små. Speciellt dom som vi ser som stora, eftersom alla förväntningar är ännu högre på dem.

Vi är alla små i en väldigt stor värld, lite synd att det inte är alla som inser det bara.

Dag.

idag har det faktiskt inte hänt överdrivet mycket måste jag säga. Men Ki-boxen var väldigt kul (sara gillar inte alls att tackla folk..nej då..*mohaha*) Så nu är jag jätte trött..men flumamr med homie så då kan man ju inte gå bara sådär.

Oj O.o trodde faktiskt att det skulle bli lite mer..men aja. det är ett utfyllnadsinlägg då får man väl säga.

Jeckyll & Hyde-Time Flies

Den är stuck on repeat och jag kan inte sluta knarka den. Längtar till sommaren som en galning!

Att kunna gå runt och slippa tänka på om man kommer frysa häcken av sig, så underbart att kunna gå runt, bara le lite. Verkligen verkligen allt. Så underbart. Men nu när man tittar ut är det gråa moln och små snöflingor som sakta dalar ner som man ser istället. Jag tycker snön är jätte vacker, det är inte de. Men är så trött på vinter, kyla och allt det där (fast vi måste ta våra vinter bilder någon dag snart nu tjejor :O) Men efter dom kan det få bli vår. Sen sommar och sommar lov.

Jag längtar.

It's how you live.

Light's fading away at the same time as drops are hitting the ground.
Everything is getting enclosed in a mist.
Don't know where to turn next.

Ju mer upp det borde vara desto längre ner är det. Ju mindre saker som måste ta plats desto fler ofrivilliga tankar börja snurra. Ännu mer av sådant som inte borde...borde är väl ganska fel ord. Men saker som känns fel, antingen att man vet att det är det eller att man inte orkar. Såg verkligen fram emot allt. Men det är när man släpper taget som det blir så mycket större. När man slappnar av som det smyger sig runt hörnet, kryper in under huden sakta vältrar sig i sin egen skadeglädje. Önskar att jag kunde slippa se det som jag gör. Börja se möjligheter istället för att klanka ner. Slippa låta allt gå på högvarv.

(någon dag ska jag nog försöka vara positiv på den här bloggen också, men man har så mycket mer tid och så mycket mer att säga när det är ner)

You've got to find your balance

Det är väl det man egentligen måste göra antar jag. Hitta den förbannade balansen mellan allt. Men frågan är ju bara vart den är O.o kanske borde man börja med att ställa allt i någon form av ordning. Få lite hum om saker, just nu ligger allt högt och lågt, ingenstans och överallt. Väldigt förvirrande. Sen det där med er andra. Ni borde få reda på så mycket mer av en del och så mycket mindre av annat. Vissa mer eller mindre än andra. Hur fan ska jag lyckas visa er det? Från ett håll till ett annat. Kan man bli dragen itu?

Sen måste jag erkänna, jag blev lite besviken. Du sa att det inte var något speciellt, att inga planer skulle ändras. Visst det är bara på några dagar och jag vet hur det där med tid fungerar. Samt att jag har förståelse, självklart. Men ändå. Liksom ja, det är nog glömskan som känns mest. Men jag ska inte överreagera. Som människa kan man ju inte vara på mer än ett ställe och du valde ju det andra just denna gången. Men trots att jag låter som besserwisser så är jag faktiskt glad för dig. Trots att man egentligen inte kan tro de ibland. Det är bara jag som är ovan.

You've got to find your balance
You've got to realize
You've got to try to find what's right before your eyes, oh
And if you find you've fallen
And all your grace is gone
Just scream for me and I'll be what you're falling on

Allt det där måste jag försöka få ihop på något sätt.

Sova.

Är trött. Men kan inte sova nu. Sen när man väl ska sova så kan man inte och när man väl har somnat så vill man inte vakna, men tvingas upp av klockans pipande och ljudet från ett alarm på mobilen. Ser inte framemot imorgon, kommer inte orka ett piss och har 300 sidor kvar i boken som ska vara klar tills på fredag. Måste ju bo vid ett elxikon för att kunna läsa den..SUCK.

Är för trött för att orka med något nu. Men veckan kommer gå alldeles för fort och jag kommer inte hinna med något som ska hinans med. Det är så många jag vill hinna se, träffa, prata och bara vara med. Men jag hinner inte, eller när jag väl har tid så är jag för trött för att det ska vara underhålande för någon av oss. Jag menar, kul och umgås med någon som är på väg att somna hela tiden. Så jävla många små skit saker ivägen.

Skit sakerna som gör mig trött under dagen, men håller mig vaken tills klockan nått väldigt långt fram i tiden. Saker som egentligen inte borde beröra mig det minsta, saker som bara kryper sig in och gör allt omöjligt, dom bara finns där. Snurrar tills jag blir totalt utmattad. Någon som har någon bra idé på hur man får bort sånt där, eller i alla fall gör dom mindre tydliga?

Ich bin trött. väldigt trött men kan fortfarande inte sova.

Skit rent ut sagt.

Åt helvette säger jag, jävla skit fan. Det räcker med blä och må dåligt. Inte en till grej, pallar fan inte mer -.-

Och tack. Till dej som lyssnar, pratar och förstår.

"Du är en av dom få som jag kan låta tårar rinna ner för mina kinder och ärligt säga varför."

Du och några till. Ni vet vilka ni är. Tack för er underbara existens.

101.

Twenty-Twenty Surgery. Allt är ut och in. Känns verkligen konstigt. Gör saker jag inte borde göra och gör inte sånt som jag egentligen borde. Huvudet är tungt. Men vet inte om det är på grund av all tankeverksamhet som på går 24/7 eller om det är brist på sömn. Red Light Pledge. Sen så är det så mycket annat som kommer när man inte kan distrahera sig själv med plugg eller något mer som tar bort koncentartionen från det överdrivna tänkandet. Det är sjuk hur mycket som får plats på en och samma gång måste jag säga. Vilken massa det egentligen är som flyter om kring där inne. Fight For All The Wrong Reasons. Egentligen borde väl huvudet ligga platt nere på marken av allt som måste få plats O.o Att en tanke som ändå är så himmla mycket kan vara så lätt. Det är väldigt svårt att förstå. Eller, på ett sätt är det självklart, men på ett annat så finns det ju så mycket mer. Snart kommer väl någon och förklarar för mig hur det är och hur det funkar och hela shiten. Med att tankar är som filer på en dator och hjärnan är vårt USB-minne. Och ett USB-minne väger ju inte mer ju fler filer de ligger på de och bla bla bla. Men ja. Den förklaringen har jag ju redan hört. Några mer förslag? The Union. Tänk att det tar 4 ½ låt att komma fram till något som inte egentligen är så vettigt. Men det är så det är. O.o

och bara för att förtydliga ännu mer 101:a inlägget (:

Månadens Erbjudande

( hann komma upp i 5 låtar)

People want the truth but the never want the scars.

Det är ganska sant faktiskt. Vi ber om sanningen. Men ändå blir vi besvikna, ledsna, arga och allt annat när man väl får den. För att den inte är så som vi vill ha den, så som vi trodde att den var. Är inte det också lite sjukt. Lika sjukt som att behöva komma på lögnen över huvudtaget.

Varför tvingar vi oss själva att fortsätta trycka upp dem i ansiktet på varandra. låta våra tungor rulla, släppa iväg ord som inte borde släppas. Man kan ju undra. Att vi ens orkar tvinga varandra till lögner och svek. Okej det finns alltid idioter. Men ändå, kanske onödigt många som är stämplade bara för att vi går runt i vår lilla sagovärld.

Det lyckas ju inte bli bra hur man än vänder och vrider på det. Jävla pessimist på mig själv.

Utfyllnad? jajamen.

Spanska uppsatser kan ta sig i ravi. *s-u-c-k*

Ner.

Allt bara snurrar runt och när tårar fälls i ett rum långt bort men ändå så att jag kan höra, känner jag mig så maktlös. Så liten. Samtidigt ska man fortsätta som vanligt med andra. Som om inget egentligen är. Som om det inte hade hänt. Frustrerande att inte kunna hjälpa när man vill. Inte kunna säga det man vill och som behövs. Irriterande. Att fortsätta med mitt eget trots att man vet. Trots att man verkligen vet att man borde göra något annat. Men kan inte. Maktlös, och på så sätt fortsätter flygfärden neråt. Inte roligt alls.

Tunga ord.

Flyger som på moln fast ändå med stenar tunga som bly i mitt bröst, fast ändå är det bara några få centimeter från marken. Visste inte att så mycket kunde sättas i rörelse. Visste inte att ett par ord kunde tynga ner så himla mycket. Jag blir så arg. Så fruktansvärt äckligt arg. Och Besviken. Jag hatar det. Vill tillbaka till då. Till något annat som inte är nu. Rock bottom heter det väl?

Sluta med de förbannade orden som ingen vill höra. Sluta med allt. Sluta med att sticka små nålar av ord i sår som redan har öppnats. Som är öppna blödande och gör ont. För det gör det. Det gör fortfarande ont. Men ingen får se. Är rädd för att mer nålar ska sättas på punkter som de inte borde. Bara sluta. Okej? Det gör redan ont. Jag vet redan att jag lever. Mer än väl. Sluta med all jävla falskhet.

mys och saknad?

Det är helt stört hur trött jag är..på allt och lite till ungefär. Men var i Stockholm med familjen och Compadre från fredag till söndag. Det var mys. Fast insåg hur mycket jag verkligen saknar vissa stunder. Dom då man bara kan vara. Slippa allt annat. Saknar det så fruktansvärt mycket. Tiden bara springer förbi. Man hinner inte ens blinka förrän igår är ett halvår. Vill inte att det ska gå så långt. Det vore så hemskt. Hur mycket tid allt tar upp. Det finns snart inga stunder kvar. Jag hoppas innerligt att det inte går så långt. För "aldrig" är ett så stort ord. Så långt bort men samtidigt närmare än vad man kan tro. Så mycket kan hända. Allt och inget.

I'm keeping an eye on the future, an eye on the past
And the present in my pocket, just in case I need a door…
Into a brave new world where all solutions end up with my head
Buried to my neck in sand

Runt Runt. Om Och Om Igen.

Det går inte att sluta. Det tar inte stopp. Hur mycket man än vill. Allt fortsätter i ultrarapid och drar med en samtidigt som man inte följer med alls. Man står kvar och tittar på resten som susar förbi. Ett hej här och där. Nya ansikten som man har sett förut. Kanske börjar det klarna. Kanske kan man börja se vad som egentligen händer runt om. Man kan aldrig vara säker. Det går inte. Varken det ena eller det andra. Att fortsätta hoppas. Det är däremot något man kan göra. Även om man inte vet vad som är vad. Antingen står still eller flyger fram. Så finns det alltid lite kvar. Eller. Jag tror det. Som sagt. Man kan aldrig veta.

Bella's Lullaby <3

Stackars.

Upp, ner, hit, dit, borta och tillbaka. Stackars människor vad ni får stå ut med. Det är inte meningen att vara såhär. Men så är det just nu. Tyvärr.

Är det meningen att man ska sitta och titta på när inne är någon helt annanstans. Man känner att man inte direkt blir klokare av att koncentrera sig på antingen det ena eller det andra. Så istället sitter man i något mellanland och lyssnar lite från båda sidor. Vilket man inte heller blir så mycket smartare av. Men åtminstone så kan man hålla sig uppdaterad. Istället för att hålla sig instängd eller blockera inne. Mellan land helt enkelt. Problemet är att inte kunna hålla någon form av ordning på båda. Eller kunna kombinera dem utan att det blir fel på ett eller något annat sätt.

Som ni kanske märker så blir man inte särskilt smart av detta så vi försöker reda ut det senare tror jag. (:

Osammanhängande

Är jätte seg O.o orkar inte med något. Har ett trevligt idrottsprov imorgon som jag inte har en aning om jag kan eller inte O.o Känns SÅ bra *host*

Och bara för att propagera lite till. Twilight soundtrack (albumet) Jag kan inte säga annat än att jag knarkar det! Är kär i ytterligare lite musik.

Tack. Ni är bäst!

Ja..

Bowling med folk i fredags. Sen Twilight (KÄRLEK till den filmen O.o) igår med syster och fredrik..idag träna..

I samma spår och väldigt långsamt. Men det går ändå framåt?

You could have it all. My empire of dirt.

När man nästan har börjat hoppas, alltså hoppas på riktigt igen så kommer ett sådant där slag rätt i ansiktet. Vad ska man göra åt det egentligen? Falla till marken, ligga där o och kvida. Nej. Men samtidigt är det ändå så konstigt svårt att resa sig upp ta tag i det och fortsätta antingen framåt eller åt ett annat håll. Är väl egentligen därför jag sitter här och klagar om en massa skit istället. Men är så trött på att det bara händer samma saker. Igen och igen. Okej då. Inte alltid samma. Det kommer ju trots allt nytt, enda problemet är att minnas det nya som förhoppningsvis är lite bättre än "samma".

Det finns så mycket som inte syns. Som människor inte vet. Ibland är det nästan läskigt hur blinda folk kan vara. Trots att självklarheten står rakt framför dem och lyser som dem rätt i ansiktet så väljer man fortfarande att blunda. Eller så är man redan bländad för att inte se. Är rädd för att bli sådan. Om jag inte redan är det. Kanske är därför jag inte minns det bra och fortsätter i samma mönster. Har blundat för länge. Nä, sånt här blir man ju bara ännu mer knäpp på. Visst är det antagligen meningen att man ska lära av sina misstag. Men om man inte gör det då? Om man bara upprepar allt om och om igen? Vad gör man då?

mu?

Det är alldeles för mycket som snurrar just nu. Men ska inte klaga som jag alltid gör...finns dom som har väldigt mycket värre. Så ja, tack och hej.

Onödiginfo 2

Älskar att bara låta allt flyta igenom, känna det men inte fortsätta beröras efter det har försvunnit. Det finns inga egentliga tankar då samtidigt som 3000 saker snurrar runt i huvudet på en. Det är tomt och allt fortsätter ändå. Man behöver inte. Det gör det åt en. Kan släppa taget och dras iväg till någon annanstans för en liten stund. Då när allt blir så härligt. Slipper det grå i allt annat. Slipper blunda för en verklighet man inte vill påminnas om.

Släppa taget

Allt är precis som det ska och ändå är inget som det verkar. Något nytt och dammigt. Inte ha kontroll men samtidigt känna sig fullkomligt säker. För man vet att det inte är en verklighet. Det gör inget om det inte är som det ska. För det är bara att fortsätta vidare till någon annanstans en stund. För att det går. Det som tar emot är att man måste trycka på "stopp" och komma tillbaka till alla gråa nyanser. Visst kan väl det också vara vackert på sitt sätt. Men inte varje timme varje dag. Gillar att lyssna efter takten till något annat. Känna något annat än vanligt.

Jag älskar verkligen musik. Speciellt ny och nostalgisk sådan.

Onödiginfo

Myshelg med compadre. Me like. Det enda som är att det går alldeles för lång tid emellan. Men det var mys iaf :*

Tänkte att ni väldigt gärna ville veta de.

Precis.

Mitt i allt deppande och inte se klart och liknande så får man träffa en stor personlighet. Nästan min nya idol där alltså. Det gör allt lite bättre. Fast egentligen kanske man ska säga att det är en till idol på min lista. För stjärnor ni är ju mina största idoler. Det är sant. Ni gör allt lite lättare trots att jag kanske drar ner er också. Bäst är ordet.

Back in bussines

En ganska misslyckad första dag. Men ändå underhållande på sina ställen. Så Blankt kanske man ska sammanfatta det som.

Bara för att bananer är gula och onödig info är min grej <3

it's time to...

Det känns som om alla går vidare och förbi. Medans jag står kvar och vinkar hejdå.
Är det verkligen så att jag ska lyckas återigen, lyckas med att bara se negativt på allt och fortsätta som jag gjort hela tiden.

Kan inte någon bara slå sönder mitt glas och dra med mig. Bara en bit. Så jag kan få upp lite fart och komma någonstans. För jag vill inte stanna här. Vill inte vill inte vill inte. Orkar inte. Samtidigt som jag förstår att ni inte orkar heller. Jag har redan bidragit med alldeles för mycket negativt.

"I don't know where to go, I don't know what to be
I don't know how to change from being me
I don't know what to say, maybe another day
I'm stuck and I'm lost"

(ibland är det läskigt hur bra det stämmer när man har musik på shuffle O.o)

(Oh Hell yes)
I'm a nervous wreck

Vet nog inte riktigt vad jag sysslar med längre. Allt går så fort och allt var så längesen.

Hurry
Hurry
You put my head in such a flurry
Flurry
Freckle freckle what makes you so special?
What makes you so special?
I'm gonna leave you
I'm gonna teach you
How we're all alone
How we're all alone

Tror jag har fastnat lite på F.O.B

Fortfarande fast i 2008 tankar.

Tänk hur mycket det är som händer på ett år, hur mycket som förändras. Både på gott och ont. Man upptäcker så mycket nytt. Nya människor. Nya sidor av sig själv. Nytt nytt som helt plötsligt blev väldigt gammalt och väldigt länge sen. Hur tiden egentligen bara går runt.

Fast man borde kanske sluta fokusera på det som varit och titta på det som kommer istället? Äh jag vet inte...som vanligt.

Ha det bäst alla människor.

2009

Gillade starten på mitt nya år. Hoppas resten blir lika underhållande.

2008 = skit år, okej många bra saker har hänt men ännu mer skit har kommit.
2009 = ? Hoppas på något bra.

Happy New Year!!